”Det var fruktansvärt att skriva ut artikeln”
Ingvar Ygeman, chefredaktör på tidningen Statsanställd, blev den siste journalisten som träffade Olof Palme.
Klockan två på fredagseftermiddagen klev han rakt in i Palmes arbetsrum, utan att knacka eller anmäla sig först.
– Jag tänkte för mig själv att det är ett otroligt land vi lever i, berättar Ygeman. Där satt Palme i sin soffa och bad mig försynt att vänta några minuter utanför.
Under drygt en timme gjorde sedan Ingvar Ygeman det som skulle bli den sista intervjun med statsministern.
Det var en glad och avspänd Olof Palme som Ygeman träffade, han skämtade glatt om Adelsohn – ”som man bara såg klackarna på så fort vi kom in på systemskifte i valdebatten” – och han gled ständigt in på sidospår utanför de skriftliga frågor han fått i förväg.
Samtalet blev längre än Ygeman väntat sig.
– Palme pratade och pratade. Han var på ett strålande humör.
– Efter intervjun, i hissen, sa fotografen John Wahlbärj och jag till varandra att så här trevligt hade vi aldrig tidigare haft med Palme.
– Ingvar Ygeman var nöjd med svaren om den offentliga sektorn, fördelningspolitiken och människor som lever under existensminimum.
Men det längsta, och enligt Ygeman bästa svaret, gav Palme på frågan:
Hur ser du på möjligheterna till fred och avspänning i världen?
– Jag ser 1986 som de stora möjligheternas år, var bland det sista Palme sa i intervjun.
– Jag tycker han gav hoppfulla och genomtänkta svar, säger Ingvar Ygeman. I början höll han på med några papper kring ett stipendium för forskare, men när han väl klarat av det satt han koncentrerad och lyssnade – och förklarade.
– Jag gick hem och var mycket nöjd med dagen, säger Ygeman.
När beskedet om mordet kom på radion var Ingvar Ygemans första reaktion att han aldrig skulle kunna skriva ut det Palme sagt till honom bara några timmar tidigare.
– Jag vägrade först att ta i bandspelaren där jag spelat in samtalet.
Men under lördagen tänkte han om. Det Palme sagt var så bra att han inte ville undanhålla någon intervjun.
– Det var fruktansvärt att skriva ut artikeln. Jag har svårt att tala om det här…
Ingvar Ygeman har själv varit mordhotads i arbetet. Men han har alltid avfärdat det som ”dårar” som ringt och hotat.
– Jag kommer nog att resonera lite annorlunda efter det här, säger han.
Ygeman är 50 år gammal och har varit journalist i drygt 30. Han hade just kommit hem från en resa i Latinamerika när han kontaktade Palme för en intervju för tidningen Statsanställd som går ut till alla medlemmar i Statsanställdas förbund. Intervjun gick att arrangera på bara ett par dagar.
– I Chile hade jag två män med kpistar med mig så fort jag skulle prata med någon regeringsledamot. Det är en ofattbar skillnad mellan det och Sverige. Palme ville ha ett öppet samhälle. Det var hans uppfattning om demokratin.
När intervjun var slut skulle fotografen John Wahlbärj ta några bilder. Palme ställde sig vid fönstret.
Är inte det där lite farligt? sa John Wahlbärj.
Palme ryckte till, vände sig tvärt och gick in i rummet.
– Ingen vet vad som finns där ute, sa Olof Palme.
Pia Skagermark