Deras val – bli arbetslös eller flytta 100 mil

I 100 år har det bedrivits telefoniverksamhet i Telehuset, en stor tegelbyggnad i centrala Östersund. Huset byggdes 1911–12 och innehöll telefonväxel och telegraf. Sedan dess har Kungl. telegrafverket som blev Televerket som blev Telia som knoppade av Eniro, använt sig av lokalerna.

Telefonisalen, där växeltelefonisterna satt, är ett stort rum med välvt tak och stora bågfönster. Där satt för bara några månader sedan fullt med folk. Nu återstår bara ihopställda stolar och skrivbord. Längre in i lokalerna sitter de som ännu är kvar, ett 15-tal personer allt som allt, och arbetar medan de väntar på att kontoret ska läggas ned.

När den första chocken lagt sig – ingen trodde att både Östersund och Sundsvall skulle läggas ned – skulle man alltså bestämma sig för att flytta och jobba vidare, eller stanna och bli arbetslös.

– Dagen efter beskedet började de med personliga samtal med alla anställda. Då fick man två papper med sig, antingen skriva på för att flytta eller för uppsägning. Vi fick bara två veckor på oss och det var väldigt knappt om tid för att ta ett så stort beslut, säger Anna Wiklander.

Hon är ordförande för den nationella Eniroklubben och jobbar i Östersund – än så länge. Snart bär det av till Kristianstad, 98 mil söderut, dit hon och en kollega flyttar under våren. Det var inget lätt beslut att ta, men att hennes sambo nyss blivit uppsagd på grund av arbetsbrist avgjorde valet.

– Samma vecka vi fick beskedet jobbade min kille sin sista dag. Så för oss var det att antingen stanna här och vara arbetslösa båda två, eller flytta och då har åtminstone en av oss jobb.

– Sedan tyckte både han och jag att det skulle vara roligt att testa något nytt.

Men de har en trygghet att falla tillbaka på. Lite mark med sommarstuga vid Kattstrupeforsen alldeles vid Indalsälven, två mil norr om Östersund.

– Drömmen är att komma tillbaka någon gång och bygga ett hus för att kunna bo där, säger Anna Wiklander.

Angående boende är det inte klart var i Kristianstad de ska bo. Hon vet inte ens när hon ska flytta. Kontoret i Östersund stänger sista april, men hon vill gärna dra ut på det lite längre.

– Min karl fick precis veta att han får gå en 20 veckors betald bussförarutbildning här i Östersund. Den håller på till mitten av juni, så helst skulle jag vilja vänta till dess, men det löser sig.

Joel Kibreab, Annas kollega som också ska flytta, har kommit lite längre i planeringen.

– Jag har fått en lägenhet i centrala Kristianstad, sju åtta minuters promenad från jobbet. Så det känns bra.

Även han var chockad i början och tycker att det är tråkigt att båda orterna i Norrland läggs ner. Men för honom var flyttbeslutet om möjligt ännu lättare att ta. Han har bott i Östersund i bara drygt tre år, kom hit för att plugga men hoppade av och började jobba på Eniro, och har inget som binder honom till stan.

– Att vara arbetslös här var inget alternativ för mig. Dessutom gillar jag lite varmare klimat än det här uppe, så då känns det bra med Skåne. Det blir perfekt, när jag flyttar ner är det vår där men fortfarande vinter här. Så det blir en bra start, säger Joel Kibreab.

Värmen är något även Anna Wiklander längtar till.

– Det är ju nästan tropiskt klimat i Kristianstad jämfört med här. I väderappen i min telefon har jag tre orter: Östersund, Kristianstad och Maspalomas på Kanarieöarna. Och det har varit nästan lika varmt i Kristianstad som i Maspalomas medan det varit minusgrader här.

Ungefär fem personer från Östersund och Sundsvall kommer att flytta till Norrköping. En av dem är Andreas Rösth som arbetat fem år på Eniro.

– Jag hade ingen beslutsångest. I så fall mer ångest för att bli arbetslös. Jag ser det som ett sätt att prova något nytt. Dessutom har jag kompisar som bor söderöver, och släkt i Norrköping.

Han är född och uppvuxen i Östersund, men tror inte att det kommer bli några problem att flytta därifrån.

– Klart det känns lite vemodigt – men Östersund finns ju kvar.

En som däremot bestämt sig för att stanna i Östersund är Mats Johansson.

– Jag har ju en hel skock barn, fyra stycken, så det går ju inte att flytta bara. Hade jag varit ensam hade jag inte tvekat, men som det är nu funkar det inte.

Liksom alla andra är han skakad över att man lade ner båda kontoren i Norrland. Han har jobbat här i 25 år och blir nu av med jobbet.

– Det är ju bittert att de lägger ner här. Och det är klart att det är trist att bli av med jobbet, men jag har bestämt mig för att inte bli arbetslös så då blir jag inte det. Och vi har fått mycket bra stöd från Trygghetsrådet.

Han har tidigare jobbat som skogsarbetare, men ser någon form av kundtjänst eller telefonväxel som troligast för ett framtida arbete.

– Jobbar man i skogen måste man ligga borta i veckorna och det har jag ingen lust med. Jag vill komma hem till familjen.

Senare i år kommer Sekotidningen att göra en uppföljning och hälsa på Anna Wiklander och Joel Kibreab i Kristianstad för att se hur det gått för dem på den nya orten och med det nya jobbet.