I 2013 års avtalsrörelse kom parterna inom Väg och Ban överens om att göra en studie av orsakerna till allvarliga arbetsskador. Man har då tittat närmare på fem olika projekt, både drift och underhåll på såväl väg som järnväg, och nybyggnation på väg och järnväg.

Nyligen publicerades resultatet och då visar sig, föga förvånande, att långa entreprenörskedjor är en orsak till att säkerhetsrutiner, utbildning med mera inte når ut till alla. Särskild i kombination med språkliga barriärer då många underentreprenörer kommer från andra länder.

Dessutom byts utländsk arbetskraft ofta ut halvårsvis på grund av skatteregler. Det gör att vissa utbildningsinsatser går förlorade enligt studien.

– De första veckorna någon arbetar på ett projekt är olycksrisken alltid större, innan man lärt sig rutiner och liknande. Då blir det problem om personalen ofta byts ut, säger rapportförfattaren Anders Brännström som arbetar på Favoe projektledning, med en bakgrund på Arbetsmiljöverket.

Trots att det fortfarande finns mycket att göra med arbetsmiljön inom anläggningsbranschen är han positivt överraskad över det engagemang och den kunskap som finns ute på projekten kring dessa frågor. Men han tycker att byggherrar och entreprenörer bör bli bättre på det förebyggande arbetet.

– Redan vid design och upphandling av projekten ska man titta på eventuella risker och ställa krav på arbetsmiljön. Även så inför varje moment innan man börjar bygga. Och då är det viktigt att ta in synpunkter och involvera de anställda.

I de studerade projekten beror olyckorna sällan på tekniska brister. Det är i stället den mänskliga faktorn som är den främsta olycksorsaken. Oftast att man av olika anledningar åsidosätter de säkerhetsinstruktioner som finns. Det kan till exempel handla om att man inte förstått eller bara struntar i att följa reglerna. Ofta är det också missriktad hjälpsamhet, att en person försöker utföra arbetsuppgifter som hen inte har fått utbildning eller instruktioner för.

– När det gäller tekniken har vi nästan nått ända fram. Nu gäller det engagemang och kunskap från alla inblandade för att undvika olyckor.

Något mer förvånande är att det tycks som att yngre personer är bättre på att följa säkerhetsrutiner än äldre.

­ – Det pratas mycket mer om sådant på utbildningarna nu för tiden. När jag började på 70-talet hade ingen hjälm till exempel. Så det finns en större medvetenhet idag, och det gäller samhället i stort. Så vi är helt klart på väg åt rätt håll, även om det tar tid.