Gårdagens medlingsförsök ledde ingenstans och idag mitt på dagen är det ingen som vet vad nästa steg blir. Medlarna står till förfogande. Parterna säger sig vilja sätta sig ner och prata.

Frågan är vad de ska prata om. Almegas bild av konflikten är att det handlar om ett ”kommunikationsproblem”. De lokala parterna kan inte prata med varandra.

-Det har blivit som ett trasigt äktenskap därnere. Om båda parterna talar sanning så går det att lösa, säger Beata Hammarskiöld, ansvarig för förhandlingarna på Almega.

Hon bör veta eftersom hon till alldeles nyligen arbetade i ledningen på Veolia Öresundståg.

Men Seko delar inte alls hennes uppfattning. Kommunicerat är vad parterna gjort hela tiden.

-Vi har diskuterat i flera månader utan att nå fram, säger Sekos avtalssekreterare Valle Karlsson. Vad Almega nu gör är att försöka flytta fokus från det som är grundfrågan, nämligen de timanställdas situation.

Klubbordförande Jens Kvist Christensen säger med glimten i ögat att:

-Ja vi kan säga att det är kommunikationsproblem eftersom vi inte får fram korrekta siffror och underlag från Veolia. Senast har de ändrat på uppgifterna om hur många deltidsanställda vi har i dag. Det finns mycket liten tillit till arbetsgivaren.

Klubben har börjat surna till ordentligt på Veolia och kan tänka sig att ytterligare skärpa kraven. Hur vet inte Jens ännu.

-Det ska vi fundera över, säger han. Vi vill ha garantier mot missbruk av timanställda, där viker vi oss inte.

Sedan Veolia Öresundstågs mars i år la sitt varsel om uppsägning av 252 personer och samtidig återanställning på deltid, till sämre villkor, har det hänt en hel del.

I dag strejkar Sekos medlemmar för att rädda sina villkor och för att förhindra missbruk av timanställningar på hela den svenska arbetsmarknaden.

Vad var det egentligen som hände?

När Seko började förhandla om varslet upptäckte klubben att den bemanning som Veolia räknat på inte skulle täcka behovet av personal. Glappet, som då var cirka 60 tjänster, måste täckas på annat sätt, det vill säga med timanställda.

-Någon annan förklaring finns inte, säger Valle Karlsson.

Jens Kvist Christensen håller med.

Seko har föreslagit ett tak på 40 000 timmar (för timanställda), vilket motsvarar 25 årsarbetare, men inte ens det skulle täcka den lucka som uppstod.

Klubben har kommit fram till att det behövs 380 anställda i grundproduktionen, Veolia har stannat vid 320. (Ett glapp på 60 tjänster.) Utöver grundbemanningen behövs en reserv på ett drygt 100-tal, vilket är normalt för branschen.

Enligt Almegas Beata Hammarskiöld fungerar inte reserven och Veolia vill ersätta den med timanställda.

-Det betydde att vi bevittnade ett trick för att omvandla väldigt många tjänster till timanställningar, säger Jens Kvist Christensen.

Beata Hammarskiöld förnekar att Veolia eller något annat företag i branschen vill ha fler timanställningar, att det behövs till en viss grad är alla överens om behövs. Hon säger att det är få i dag och att det inte alls ökar.

Några siffror från branschen har hon dock inte i dagsläget.

-Det är min känsla, inget medlemsföretag har sagt att det är så.

För Valle Karlsson är det självklart att timanställningarna blir fler och riskerar att öka ännu mer till ett rent missbruk. Det syns i alla servicebranscher, där det är förhållandevis lätt att byta ut personal, säger han. Det är billigt, låga löner och ingen sjuklön.

-Det är grevens tid vi agerar nu. Ju fler anställda inom servicesektorn som tvingas ha otrygga jobb i form av timanställningar och visstider, desto mer tappar vi i facklig styrka.

Seko kräver att det skrivs in i det centrala avtalet att ett års anställning som timmis ska ge fast jobb, minst på den procentsats som individen arbetat.