I dag är utbildning en mycket liten del av arbetsmarknadspolitiken.
I sin avhandling har Madelene Nordlund vid sociologiska institutionen studerat vad olika arbetsmarknadspolitiska insatser haft för betydelse för arbetslösa.
– Tidigare forskning har visat negativa effekter av utbildning, men det beror på att utvärderingarna gjorts för tidigt. Jag har studerat vad som hänt under en tioårsperiod, säger Madelene Nordlund.
Hon har jämfört arbetslösa som under 1990-talet fick gick in i olika typer av anställningsprogram, såsom lönebidrag, starta-eget bidrag, praktik och anställningsstöd.
Slutsatsen är att de som fick utbildning har haft arbete under längre perioder och haft kvar ungefär samma lön som före arbetslösheten. Färre har lämnat arbetsmarknaden helt.
– Med tanke på mina resultat är det synd att utbildningarna minskat inom arbetsmarknadspolitiken, säger Madelene Nordlund.
– I dag handlar det mer om coachning och praktik, inte minst i jobb som ingen annan har. Chanserna att få ett arbete blir då ganska små.
Madelene Nordlund har också studerat sambandet mellan nivån på a-kassan och möjligheten att få jobb. Hon har inte kunnat se att låg a-kassa motiverar extra till att söka arbete, men inte heller att hög a-kassa gör det.
– Jag har funnit att en generös a-kassenivå gör att människor tar längre tid på sig att leta efter ett arbete. Å andra sidan får de jobb som passar deras kunskaper och erfarenheter.
Samtidigt understryker Madelene Nordlund att arbetslöshet aldrig är bra, särskilt inte långa perioder. Någonstans finns en brytpunkt då det blir riktigt illa.
– Den långtidsarbetslöse kan få ekonomiska problem som hänger kvar i tio, kanske 20 år.