Tunnelbanebranden kunde ha undvikits
Det var den 16 maj förra året som en tunnelbanevagn fattade eld vid Rinkeby tunnelbanestation i nordvästra Stockholm.
En del passagerare hade reagerat över att någonting small till vid föregående station men tåget startade och körde vidare genom tunneln till nästa station som var Rinkeby.
Inte heller där märkte föraren att något var fel men flera passagerare hade upptäckt branden och slog larm.
Elden spred sig snabbt till vagnens passagerarutrymme och hela tåget såväl som stationen måste utrymmas.
Vagnen som började brinna var av den äldre C14-modellen och enligt Arbetsmiljöverket orsakades branden av två olika fel.
Det första felet var att vagnens linjebrytare, som är till för att bryta strömmen när något krånglar, inte fungerade vilket ledde till ett överslag i apparatlådan där brytaren var placerad.
Det andra felet var att en strömbrytare stod i fel läge vilket gjorde att ström matades trots att det fanns en kortslutning i systemet.
Om vagnen varit utrustad med rökdetektor hade troligen branden upptäckts långt tidigare och därmed inte fått de allvarliga följder den nu fick.
SL hade redan år 2000 dragit igång prov med rökdetektorer i tunnelbanetågen. Anledningen var att sommaren 1997 hade en brand uppstått i ett tunnelbanetåg på grund av att elkablar överhettats.
De nya tågen C20, är från början utrustade med rökdetektorer men det var i vagnar av den äldre C14-modellen som på prov utrustades med liknande teknik.
I ett vagnpar, nummer 1366/1367, placerades detektorer under vagnarna och en fläkt sög in luft från underrede in i ett rör och sedan vidare till detektorn.
Jan Fredlund arbetade då vid SL:s dåvarande vagnavdelning var den som höll i försöket.
– Försöket pågick under ett år och efter en tids justeringar fungerade det bra.
– Det problem vi hade var kommunikationen mellan vagnarna eftersom de flesta ledningar är upptagna, berättar han.
Att bygga en ledning för digital kommunikation mellan vagnarna visade sig bli dyrt och det var skälet till att det inte blev något av försöket.
– Kostnaden hamnade på runt 300.000 kronor per vagn men en del ifrågasatte om det var rimligt, och det kom man fram till att det inte var, säger han.
Så det var ett beslut som SL- ledningen tog?
– Ja, men istället valde man att bygga rökdetektorer i tunnlarna.
Är det en billigare metod?
– Ja, om vi skulle utrusta alla äldre vagnar så rör det sig om 160 stycken. Bygger man stället i tunnlarna så rör det sig om ett 50-tal punkter där det behöver byggas, säger Jan Fredlund.
Systemet för rökdetektering på de båda vagnarna är nu nerrivet och skrotat.