Det är medlemsmöte på SJ:s kundcenter i Tranås och samtliga medlemmar är på plats. Det har gått en dryg vecka sedan beskedet kom – chockartat. Ingen var beredd på vad som väntade.

– När vi fick beskedet blev det nattsvart. Jag varken hörde eller såg vad som hände efter att vi fått veta, säger Annica Lundqvist.

På måndagen fick de anställda i Tranås ett sms om att det skulle vara ett möte dagen efter.

– Vi började väl spekulera då. Vi tänkte att om höjdarna kommer hit så är det kört. Och så kom de in på mötet och då fattade vi, säger Oscar Valladares.

Han beskriver beskedet som chockartat. Och folk reagerade väldigt olika.

– Det kändes alldeles tomt och jag tänkte bara jaha. En del grät, men vi bara garvade för det var så konstigt.

Kollegan Andreas Jonsson reagerade likadant.

– Det var märkligt, jag satt och garvade hela dagen – som en försvarsmekanism.

Båda har jobbat i fyra år och vet inte vad som väntar nu när de blir arbetslösa. Söka jobb eller börja studera är alternativen. För Oscar Valladares kom varslet extra olägligt då familjen väntar sitt tredje barn.

– Men samtidigt är den glädjen så mycket större än besvikelsen över att bli av med jobbet.

Inte heller Louise Lago låter sig nedslås trots varslet och trots att hennes sambo också jobbar här. Och trots att de nyligen fått sitt andra barn och precis köpt ett hus.

– Först blev det ju en chock. Men sedan kan jag se det som en utmaning, en chans att göra något annat. Om man har fast jobb kan man lätt fastna där fast man egentligen vill prova något nytt.

Hon tänker att hon ska utbilda sig, kanske till tandsköterska.

– Det är klart att det är jobbigt, kanske svårare än vi föreställer oss. Men samtidigt har vi bestämt att vi kommer få jobb så småningom, så det löser sig.

Tobias Gyllensten är klubbordförande på SJ i Tranås. Samtidigt som han själv är drabbad måste han finnas till hands för medlemmarna, svara på deras frågor och möta deras oro.

– Från avdelning har de sagt att jag ska kliva tillbaka och ta hand om mig själv. Men det går inte. Samtidigt fungerar det som rehabilitering för mig att ta hand om medlemmarnas bekymmer, för då kan jag processa det för egen del också.

Han tycker att SJ går alldeles för fort fram med neddragningarna och inte tar hänsyn till konsekvenserna. Argumentet att samtalen gått ned kraftigt köper han inte riktigt.

– Man redovisar bara antalet besvarade samtal, och då finns en nedgång. Men vi har fått så många andra, administrativa uppgifter som inte redovisas för. Svara på mejl, betala ut reseersättningar och så vidare.

SJ har också beslutat att lägga ner alla resebutiker runt om i landet förutom i Stockholm, Malmö, Göteborg, Sundsvall och på Arlanda. När det sker, den sista mars, ser Tobias Gyllensten en stor risk att trycket på kundcentren kommer öka. Dessutom ser han stora risker för att ombordpersonalen på tågen kommer att drabbas hårt.

– Resebutikerna och vi tar ju hand om många av problemen som uppstår vid trafikstörningar. Finns det inga resebutiker och det är en timmes telefonkö kommer ju de problemen hamna på ombordpersonalen i stället. Med ökad risk för hot och våld som följd.

Gunilla Delin jobbar i resebutiken i Norrköping. Hon har jobbat på SJ i 33 år, varav 24 i resebutiken.

– Suck! Det känns inte alls bra. Vi vet ju vad vi är värda. Det är ju så mycket mer än försäljning, väldigt mycket kundservice också.

Hon tycker även att SJ kunde ha skött varslet lite bättre. Beskedet kom på en telefonkonferens med samtliga resebutiker uppkopplade.

– Det var envägskommunikation. En person, som inte ens presenterade sig, talade om att vi skulle läggas ned. Det kom verkligen som en chock.

Hon är emellertid inte så oroad för sin egen framtid.

– Jag har 15 månaders uppsägningstid och sedan är det bara ett år till jag kan gå i pension. Det är ju mycket värre för de unga.