– Jag har gjort så i några år, att jag målar den under vissa tider på året. Nu i oktober under bröstcancermånaden är den rosa och sedan i november, under prostatacancermånaden, kommer den vara blå. Det är för att väcka uppmärksamhet och visa stöd i kampen mot cancer.

Vad får du för reaktioner?
– Väldigt positiva. Många blir glada av att se mustaschen. Folk kommer fram och pratar med mig om den på tåget och perrongerna, och vill veta varför jag färgat den rosa. När jag förklarar tycker de att det är en bra tanke.

En man kom fram till mig och visade upp ett ärr på magen. Han hade överlevt cancer. Lite senare gav han mig ett manus till en teaterpjäs han sätter upp i Ronneby, som handlar om att överleva kriser i livet. Det berörde mig mycket.

Hur kommer det sig att den här frågan engagerar dig?
– Jag har haft kollegor som stått mig nära som har fått cancer. En del har överlevt men några har tyvärr försvunnit, och det är personer jag saknar på min arbetsplats idag. Det har varit allt från livmodercancer till bröst- och hjärncancer. Vi har ett par kollegor som överlevt här hos oss och jag blir rörd varje gång jag ser dem.

Nu rosa, sedan blå – vilken färg blir det i december?
– Då blir det grön och röd. Och när det närmar sig julafton hänger jag en liten julgranskula i ena änden av mustaschen. Jag använder min dotters hårfärger och tvättar ur färgen på kvällen. En gång sov jag med färgen i, då var hela kudden rosa när jag vaknade på morgonen, ha ha.

Varför är det så viktigt för dig att glädja resenärerna?
– Så som jag vill uppleva en tågresa, vill jag själv vara mot mina resenärer. Inte minst pendlarna. Vi har den infrastruktur vi har, med signalfel och tågfel, och jag lider med dem när de inte kommer fram till jobbet eller hem till familjen i tid. Kan jag glädja någon är min dag gjord.