Strejken är efterlängtad

-Det var nära att vi fick stanna tåget, men nu är vi här, säger Jonas Gadd, huvudskyddsombud för Seko.

Han stänger av sin telefon och vi strosar iväg till samlingsplatsen vid spår fem. Här är ett helt gäng nattarbetare som ”äntligen får strejka”.

-Det är på tiden. För en gångs skull har Seko tagit till strejkvapnet på riktigt. Nu ska vi strejka skiten ur Veolia, sämre arbetsgivare får man leta efter, säger Jan Frisk, lokförare och instruktör.

Kollegan Urpo Niskanen nickar bifallande. Även han tycker att det här är en befogad strejk, en strejk som alla väntat på.

Veolias stora brist, enligt Jan Frisk och flera andra, är att företaget saknar personalpolitik, vägrar lyssna på personal och fack, hur goda idéer som än kommer upp.

Sekos klubb på Veolia Öresundståg har gjort ett schema som skulle rädda heltidsjobben och som skulle ge företaget den arbetstid som behövs. Men det hjälper inte.

Någon tror att det handlar om prestige, att företagsledningen helt enkelt inte kan medge att de saknar kompetens.

-De kan inte rita scheman, så enkelt är det, säger Sarah Andersson, tågvärd och den enda som hittills denna morgon fått på sig strejkvaktsvästen.

För henne, som för de andra är det oerhört viktigt att Seko vinner striden, annars väntar ett helt nytt Sverige, en arbetsmarknad där alla blir mer eller mindre daglönare.

-Pendlarna stöder oss, säger Sarah Andersson. Det är härligt.

Senast i natt sa en kvinna till Nerges Yousif, också hon tågvärd, jag håller på er.

-Det var så härligt.

Nerges Yousif har arbetat 7 år på Öresundstågen och vet att hon riskerar att bli uppsagd om hela varslet på 252 personer löses ut. Hon vill inte tvingas komma tillbaka på deltid eller som timanställd. Sedan i mars månad så varslet lades har hon gått i ovisshet.

-Barnen och min man frågar om jag har jobb eller inte. Jag vet inte. Om jag blir arbetslös eller måste arbeta mindre kanske vi får sälja huset, säger Nerges Yousif. Hon är liksom Sarah övertygad om att det är en viktig strid Seko tar på Veolia.

-Egentligen borde politikerna i Sverige träda fram och säga om det är en arbetsmarknad av Veolias modell som de vill ha.  

Vi tar bilen ut till Hyllie, en station på vägen mot Öresundsbron. Där ska Sarah, Nerges och klubbordförande Jens Kvist Christensen kolla vilka bussar som sats in för att ersätta tågen till Köpenhamn.

Fem svenska bussar och fyra danska kommer de fram till.

-Det verkar vara DSB, det danska tågbolaget, som beställt och då är det okej, säger en trött Jens Kvist Christensen, som varit i Stockholm och förhandlat med Almega tillsammans med förbundets ombudsmän i flera dagar.

Han är glad och tror att strejken kan leda till något gott.

-Veolias ledning befinner sig i en ostkupa och har inte så mycket kontakt med verkligheten. Vi har presenterat scheman som ger 98 procent täckning av arbetstiden, men de tar det inte till sig, säger han.

Jonas Gadd håller med om att Veolia inte lyssnar.

-Vi talar för döva öron, säger han. Det är kaos i företaget, dålig struktur. De saknar helt den kompetens som behövs och blir störda när vi i personalen visar sig ha kunnandet, säger Jonas Gadd.

Nattgänget går hem för att avlösas av dagpersonalen. Ingen ska jobba än på ett tag, men gå strejkvakt är ett viktigt uppdrag. Nerges Yousif tycker att det kunde vara lite mer drag i strejken.

-Vänta en timme eller så, när det kommer mer folk, säger Sarah Andersson. Då kommer det att hända saker.