Onsdagen den nionde mars förväntas bli kaotisk i Frankrike. Över hela landet organiserar fack och studentorganisationer demonstrationer i protest mot en ny arbetsmarknadslag. Samtidigt går anställda på Paris tunnelbana ut i strejk för att kräva lönehöjningar.

Hos järnvägsbolagen lägger löntagarna ner arbetet av en helt annan anledning.

De har siktet inställt på den kommande tioårsperioden när passagerartransporterna ska öppnas för fri konkurrens. Regeringen har lovat att vara förutseende och snart publicera en förordning om minivillkor för de som jobbar för ett järnvägsbolag på franskt territorium.

– Ja, det ska finnas ett gemensam golv för alla, oavsett om de arbetar för ett privat eller ett offentligägt bolag. Målet är att undvika social dumpning, berättar Christophe Dard.

Han är lokförare till yrket och ingår i ledningen för facket CFDT:s järnvägsfederation.

När den nya förordningen är klar är det meningen att facken och arbetsgivarna ska förhandla om ett nytt kollektivavtal. Och det hela ska enligt planerna vara klappat och klart under sommaren.

Men än så länge går arbetet alldeles för trögt, och framförallt är arbetsgivarna ovilliga att lyssna på de anställdas krav. Det hävdar i alla fall facken som är oroliga för att regeringen sätter ribban för lågt i sin förordning. Det bäddar i sin tur för stora orättvisor mellan anställda hos olika arbetsgivare, på sikt till att bolagen ska konkurrera på vitt skilda villkor.

– Det statliga järnvägsbolaget SNCF har en lång tradition av förhandlingar med facken. Arbetsgivaren brukar med få undantag följa de gällande reglerna. Men privata arbetsgivare är mer benägna att fuska, hävdar Christophe Dard.

Endagarsstrejken är ett sätt att slå näven i bordet.

Christophe Dard är optimistisk. Han tror att järnvägsarbetarna är en tillräckligt stark grupp för att kunna sätta press både på regeringen och på arbetsgivarna.

Strejken inleddes på tisdagskvällen och pågår fram tills på torsdag morgon.

Enligt prognoserna kommer omkring 65 procent av den ”rullande” personalen att delta i strejken.

Betydligt färre än så är organiserade i ett fackförbund, men i Frankrike är strejkrätten individuell.

Fyra fack i strejk

I Frankrike kan en järnvägsanställd välja mellan flera olika fackförbund med olika ideologisk inriktning.

CFDT är ett av de största och mer reformistiska facken.

Bakom den aktuella strejken står också tre andra fack: CGT, Unsa, och Sud.

De anser bland annat att regeringen i sitt nya dekret vill ge arbetsgivarna för vidlyftiga regler vad gäller personalens arbetstider.

Några exempel:

En lokförare kunna köra i åtta timmar utan paus, vilket är två för mycket säger facken.

Den rullande personalen ska kunna övernatta på främmande orter två nätter i rad. Det räcker med en, enligt facken.

Anställda ska kunna tvingas att gå på sina arbetspass fem mil från hemmet, vilket är alldeles för långt.

Facken kräver också att övertid enbart ska kunna motiveras av exceptionella händelser, såsom olyckor, och att det ska finnas tydliga regler för vilka löntagare som är ”järnvägsanställda”, för att inte delar av personalen ska hamna vid sidan om kollektivavtalen.