– Jag tänkte bli sjöman när jag var ung, men det var precis de åren när utflaggningen började. Jag blev kapten över en lastbil istället. Det får duga. Vi har det gemensamt att vi jobbar inte med döda ting, utan med en flyttande kraft. Man måste vara beredd på allt som kan uppstå då.
David Ericsson kunde inte låta bli att dra paralleller mellan sin egen yrkesgrupp och sjöfolkets när han tackade för priset.
Sitt första genombrott fick David 1996, då en av hans noveller publicerades i tidningen Transportarbetaren. Strax därpå blev han engagerad att skriva krönikor i tidningen, något han fortfarande gör.
– Att bli publicerad i min facktidning var en jättegrej! Jag hade bara skrivit i hemlighet innan dess, mina arbetskamrater blev chockade.
I dag skriver David på halvtid och kör långtradare på halvtid. Med stipendiet fick han 20.000 färdigskattade kronor.
– Pengarna ska gå till skrivartid för nästa bok, jag kör för mycket nu för att hinna skriva på den. Det ska bli en tredje del om långtradarchauffören Jack.
Ytterligare 20.000 kronor gick till föreningen Arbetarskrivare. Ordförande Monica Pettersson fick ta emot priset å föreningens vägnar.
– Det värmer oerhört mycket att få det här priset. Det är ett bevis på att föreningens gnetande syns. Det behövs verkligen fler berättelser från arbetslivet.
Pengarna är ett välkommet tillskott till föreningens ekonomi.
– Vi har gett ut fem antologier med texter av föreningens medlemmar. Nu planerar vi för en sjätte. Temat ska vara ”Arbetsplats 2005”.
Du kan läsa mer om föreningen på: www.arbetarskrivare.org”