Det handlar om lönekrav på minst 620 kronor per månad eller 2,6 procent. Dock inte för var och en av medlemmarna. De 620 kronorna är så mycket som facket vill samla in till den gemensamma potten.
Både på telekom och på spårtrafiken kräver Sekos dessutom individgarantier på 430 respektive 300 kronor, vilket inte ingår i de samordnade LO-kraven.
Det gör däremot kravet på höjda lägstlöner, som finns med i Sekos yrkanden. Liksom rätten till heltid och begränsningar i rätten för arbetsgivare att hyra in personal.
Almega, som tagit emot Sekos krav, säger nej till centrala löneökningar, individgarantier och ökad rätt till heltid. Almega vill att lönen sätts i samtal mellan individ och chef och slår fast att alla inte har rätt till löneutveckling, det vill säga garanterad löneökning.
Almega vill även att arbetstider och anställningsformer ska beslutas lokalt.
LO-förbundens krav vid inhyrning av arbetskraft där det finns tidigare anställda med företrädesrätt innebär inget förbud, säger LO:s avtalssekreterare Per Bardh.
– Det ska vara okej om man är överens om det lokalt. Det kan också vara möjligt att enbart plocka in personal med rätt kvalifikationer, om det är i enlighet med reglerna i lagen om anställningsskydd.
Arbetsgivarna vill, inte oväntat, att det ska bli enklare att anställa.