–De gjorde ett mycket bra jobb. Vi har ett utarbetat koncept och våra förhandlare är duktiga och utbildade för allvarliga situationer, säger hon.

Vid varje förhandling görs en individuell bedömning av vad som är den bästa vägen framåt.

–Vi har ingen checklista. Men i det här fallet var det förstås lättare att tillgodose pizza än helikopter.

Personalen får stöd

Maria Lindström kan, på grund av förundersökningssekretess, inte säga så mycket om händelsen. Exakt vad som hände och varför utreds av polis och Kriminalvården. Hon vill inte heller berätta var de båda gisslantagarna nu befinner sig.

–Utredningarna ska leda till att vi får reda på om något inte fungerar, så att kan dra lärdomar av det som hände, säger hon.

När det gäller hur Kriminalvården hjälper de utsatta kriminalvårdarna säger hon att de får allt det stöd de behöver, även på lång sikt.

–De har varit med om en mycket svår händelse i sitt arbete och det sätter spår.

Stor uppfinningsrikedom

Att de båda gisslantagarna hade tillgång till bland annat rakhyvlar som de kunde göra vapen av beror på att Kriminalvården alltid måste göra en avvägning mellan säkerhet och mänskliga rättigheter, menar Maria Lindström.

–Vi kan ta bort allt, och låta intagna äta med händerna, som i en del andra länder, men vi har ett vårduppdrag att ta hänsyn till också.

Frågan om vad som ska finnas på avdelningarna ska dock ses över efter det som hände i somras.

­–Uppfinningsrikedomen är stor bland intagna, och de har tid att planera, så helt säkra på att de inte hittar på något kan vi nog aldrig bli.

Regler och arbetssätt har tidigare ändrats efter olika typer av händelser.

–När vi under ett par år haft många suicidförsök (självmordsförsök) och även fullbordat suicid genom hängning bestämde vi till exempel att inte tillåta för långa sladdar och annat som man kan hänga sig i.