Roslagstorpare
Strävsamt par bor i sitt lilla torp, med häst några kor och kacklande höns.
Krokig äldre man slipar sin yxa varv efter varv på slipstens sträva yta.
Liten grånad gumma stoppar ved i spis, rågbröd och välling på bordet, snart är magar mätta.
Alla gårdens djur och skördad säd, slagen där uppe vid vreten, får maten att räcka till.
Vintern är kall, gubbe och häst kämpar i snötäckt skog.
Timmer, brandved faller med duns på frusen mark.
Häst med ångande rygg, stockar skall hem, gubbe på kälkens lass, sliten rygg får vila.
Häst längtar till spiltan där klöverhö väntar, kanske även en skopa havre om han har tur.
Julen står för dörren. Skinka i grytan kanske även någon vilodag.
Timmer och brandved fraktas hem till torpet dag efter dag. Yxa och timmersåg slipas, vass egg hjälper som alltid den tröttes arm.
Gubbe trött ingen vila. Färden går till skogs med värkande armar och sliten rygg. Yxa och såg hörs i gnistrande skog. Hästhov skrapar på frusen mark. Klöverfylld spilta som väntar
Gumma mjölkar sin ko, matar grisen och skottar dynga. Bakar även bröd, skönt med värmande ugn.
Vinter tinar bort, gubbe klyver ved på kubben.
Gubben älskar solen, sår sin åker med tunga steg, armarna rör sig rytmiskt likt symfonins dirigent.
Häst och kor på klöverfylld äng, magar blir trinda.
Gumma vaskar sin tvätt där nere vid ån, hesa gäss hörs med skränande sång och gäddan slår i vassen.
Hästdragen harv och sliten gubbe, blandar dynga med jord, blir till frodig mylla.
Slit och släp jorden gror, nu väntas torpets nya skörd.
Gubbe hässjar hö, djuren får trinda magar. Det skylas säd på stören, körs in med häst och vagn, det tröskas på logen.
Det droppar från logens tak, gubben måste byta takets spiller.
Häst och gubbe plöjer fåra efter fåra i åkers hårda jord, hösten är nu kommen.
Dagar långa, svettiga ryggar, häst och gubbe längtar till vila.
Vintern kommer ännu en gång, gubben orkar inte laga logens gamla tak.
Kanske finns det kraft nästkommande vår, eller sitter gubbe och gumma på gudars moln, kanske ser någon annan, som går i deras slitna spår?
Lasse Evertson