När det gäller det lokala avtalet på Öresundstågen så menar han att det är bättre än utgångskravet på maxtak för timanställningar på 40 000 årsarbetstimmar.

– Nu är det max fem procent deltid och fem procent timanställda. Det motsvarar 16-19 årsarbetstider och det är mycket mindre än 40 000 timmar.

Han är också extremt nöjd med den centrala uppgörelsen. Den innebär att timanställda går in på genomsnittslönen i stället för på ingångslönen.

– Det innebär att det blir mycket dyrare att ta in timanställda i stället för att fastställa.

Kan inte det bli konstigt om en nyanställd på timme tjänar mer än en fast anställd som jobbat några år?

– Jo det kan tyckas så, men det är precis den styrningen vi vill ha. Nu får företagen välja om de vill ha det dyra alternativet med timanställda eller det billigare med fast anställda. Det här kommer slå hårt mot de företag som missbrukar timanställningarna, säger P O Fällman.

På Almega är man inte lika entusiastisk.

– En fortsatt och utvidgad strejk skulle fått oproportionerliga konsekvenser. Därför var vi tvungna att acceptera ett avtal som inte är bra, säger Beata Hammarskiöld, förhandlingschef på Almega i ett pressmeddelande.

Framför allt vänder hon sig mot att uppgörelsen kan leda: ”till att lönen för en timanställd 19-åring utan erfarenhet blir högre än för en fastanställd medarbetare med 40 års erfarenhet. Det kommer skapa en väldigt märklig situation på företagen där de med minst erfarenhet får de högsta lönerna.”

Men Almegas negativa syn på avtalet berör inte P O Fällman.

– Det är väl en bekräftelse på att vi har vunnit det här.

Vad har ni fått ge upp för att få igenom avtalet?

– Jag kan faktiskt inte se att vi gett upp någonting. Jag har sällan varit med om något så bra.