Rasmus Landström: Stephen King och arbetar­litteratur har mycket gemensamt

Sekotidningen har pratat med Rasmus Landström, författaren, litteraturkritikern och Stephen King-fantasten, vars bästsäljare om arbetarlitteratur snart trycks i en andra upplaga. Intresset har varit enormt, långt bortom hans vildaste fantasi.

–Det är så roligt, säger han på en sprakande telefonlinje från byn Väring utanför Skövde.

Saknar motsvarighet i världen

Han är en inbiten västgöte och trivs bäst i mindre städer och på landet.

Med sin bok ”Arbetarlitteraturens återkomst” på Verbal förlag gör Rasmus en överskådlig och lättillgänglig exposé över den unika svenska arbetarlitteraturen. Förr och inte minst i nutid.

Rasmus betonar att den svenska arbetarlitteraturen saknar motsvarighet i världen.

–Den är unik, eftersom den inte är eller har varit partipolitiskt bunden och inte heller renodlad protestlitteratur. Så har det varit i många andra länder.

–Hos oss har författarna skrivit politiskt obundna skildringar av klassamhället och böckerna har blivit lästa av alla, även de som betecknas som borgerliga.

De klassiska författarna, som Ivar Lo-Johansson och Moa Martinson, blev lästa i alla samhällsgrupper och såldes i stora upplagor. Rasmus påminner om att det fanns ett helt maskineri för att sprida böckerna. Tiotusentals ombud sålde böcker och tidskrifter på arbetsplatser och som dörrförsäljare. Alla ville läsa.

”Ny blomstringstid just nu”

–Det var helt enkelt väldigt bra litteratur, som beskrev arbetet och klassamhället ur ett underifrånperspektiv.

–Och så är det även idag. I takt med att klassamhället hårdnat har arbetarlitteraturen återvänt. Den har oerhört hög kvalitet, är experimentell och spännande. Fler kvinnor skriver.

Det som skiljer arbetarlitteraturen från andra genrer och som gör att den behövs, är att den visar hur klassamhället ser ut. Många kan känna igen sig, andra se samhället med nya ögon.

–Nytt för 2000-talet är att författarna skriver om den offentliga sektorn, vården och äldreomsorgen.

Älskar skräckfilm

Rasmus Landström menar att arbetarlitteraturen är inne i en ny blomstringstid och att det finns mycket att upptäcka. Dagens folkkära författare kan också heta Johansson, men Kjell eller Elsie istället för Ivar Lo. 

Hans egen ingång in i arbetarlitteraturen är kanske lite oväntad. Som tonåring läste han bara och med det menar han enbart skräckboksförfattaren Stephen King.

Än idag älskar han skräckfilm.

–Jag ser kopiösa mängder!
Han dras till det verklighetstrogna i skräcken. Det som gör att berättelserna blir trovärdiga och därför så skrämmande.

–Det finns en lojalitet med den vanliga människan, ”småfolket”, hos Stephen King, och ett tydligt underifrånperspektiv. Något som också utmärker arbetarlitteraturen.

Vacklar mellan partier till vänster

–Stephen King beskriver ett amerikanskt Bruce Springsteen-land kan man säga, ett hårt klassamhälle. Det betyder inte att han är arbetarförfattare, eller ens samhällskritisk, men det är ingen tvekan om att han står till vänster politiskt.

Det tilltalar trebarnspappan Rasmus. Han är politiskt aktiv och tillhör just nu Vänsterpartiet.

–Jag vacklar mellan V och Socialdemokraterna. Men oavsett parti så tycker jag att det är viktigt att organisera sig för att påverka samhället.

När det gäller intresset för att berätta om arbetarlitteraturen vill Rasmus Landström framhålla att han har inspirationskällor. En av de viktigaste är Tony Samuelssons bok ”Arbetarklassens bästa partytricks” som kom 2006. 

Och i den litteraturvetenskapliga forskningen pekar han på namn som Magnus Nilsson och Beata Agrell. 

–Jag är inte först med att skriva om arbetarlitteraturen i Sverige.