Protesterna gällde bland annat för att de timanställda inte får någon lön och är inte försäkrade under utbildningstiden som dessutom är kortare än för de fast anställda.
   Vidare är Seko kritiskt till att de rings in vid behov och har därför svårt att planera sin tid och kan aldrig vara säkra på hur mycket de kommer att tjäna under en månad. Något som också sätter spår i trygghetssystemen med lägre a-kassan, sjukpeng och pension som följd.
   – Det största problemet är ju för de timanställda. Det är en form av livegenskap där de sitter fjättrade vid telefonen och väntar på jobb, säger Erik Johannesson, ordförande för Sekos företagsfack på SJ.
   SJ:s målsättning är att 20 procent av ombordpersonalen ska vara timanställda, men Seko befarar att det i framtiden kommer att röra sig om ännu fler.