Stressen har blivit större på senare år, det vittnar den undersökning som Seko låtit göra bland postanställda. Hela sju av tio känner stress över att inte hinna med sina arbetsuppgifter och lika många tycker att arbetsmiljön blivit sämre det senaste året jämfört med tidigare.
   Posten har fina broschyrer som talar om hur alla moment i posthanteringen ska gå till. Allt för att de anställda inte ska slitas ut, eller bryta mot lagen för den delen. Frågan är dock om man hinner med jobbet om man inte springer i trappan, kör på trottoaren eller sorterar post på rasten. Det är det som ska visa sig under denna vecka då alla regler ska följas.
   – Visst har det blivit stressigare. Distrikten blir bara större och större, säger Maria Samuelsson som är brevbärare på posten i Linköping.
   Hon har varit med sedan den tid då brevbärarna jobbade på beting. När man delat ut sin post fick man gå hem.
   – Och då jobbade man inte rätt ska jag säga dig. Nu orkar jag inte springa i trapporna för jag är för gammal men det händer ju att jag cyklar på trottoaren till exempel.
   Just trottoarkörning är ett stort problem. Åtta av tio brevbärare uppger att det händer att de gör det, fem av tio kör dagligen på trottoaren.
   – Det kan vara svårt att låta bli. Tänk dig ett villaområde med 400 hushåll. Antingen kör du med två hjul på trottoaren och delar ut posten från bilen eller så ska du kliva i och ur 400 gånger. Det sliter ju också på kroppen, säger Michael Svensson, klubbordförande för postklubben i Linköping.
   Ett annat problem är att många anställda jobbar gratis för att hinna med. Två av tio i Sekos enkät uppger att de arbetar mer än den normala arbetstiden utan att rapportera in det.
   – Många är stressade över att inte hinna med. Då kommer de in lite för tidigt på morgonen eller kortar ner rasten. Men det är jätteviktigt att man bara arbetar när man ska arbeta, säger Anders Berg, avdelningsordförande för Seko Mellansverige.
   På postkontoret vid järnvägsstationen i Linköping har några av brevbärarna precis kommit tillbaka från utdelningsrundan. Nu ska de sortera morgondagens post, eller kamma som det heter på postspråk.
   – Det är väldigt monotont och slitsamt. Man står en timme, en och en halv, och lägger försändelser i fack, ett för varje hushåll, säger brevbäraren Ulf Larsson.
   När det gäller kamningen ska man se till att inte jobba över axelhöjd eller under knähöjd och aldrig greppa för tjocka buntar.
   – Jag har ställt in kamfacken på min runda så de passar mig. Men går man på någon annans tur i två dagar ställer man inte om facken, det tar för lång tid. Och så måste jag erkänna att jag tar lite för stora buntar när jag kammar, säger André Bodinger som jobbat drygt tio år som brevbärare.