För att ta reda på varför så många postchaufförer är oorganiserade och få dem att bli medlemmar körde Seko igång ett så kallat organizerprojekt. Henry Rosendahl rekryterades och skulle åka med chaufförerna och prata fackliga frågor och ta reda på varför de inte var organiserade.

Han åkte med ett par veckor, sedan blev det stopp av oklar anledning. Han fick inte åka med i bilarna längre utan hänvisades till pausrummet. Där träffade Sekotidningen honom för att skriva ett reportage om projektet (läs det här).

Strax därpå fick han återigen grönt ljus och kunde åka med chaufförerna. Men så kom Sekotidningen ut – och då blev det stopp igen. Nu är han åter hänvisad till pausrummet.

– Det är sorgligt att ett reportage där de anställda berättar om hur de har det ska hindra oss, säger Karolina Hansen, projektledare för organiseringsprojektet.

Jan-Allan Eklund är regionchef för Posten i Skåne och den som står bakom beslutet. Enligt honom beror stoppet på att Seko inte varit tydliga med projektets syfte.

– Jag fick höra att det var en kartläggning av varför folk här inte organiserar sig, och det tyckte jag var jättebra. Men nu framkom det ju i Sekotidningens artikel att det handlar om medlemsvärvning och det funkar inte, säger Jan-Allan Eklund.

Varför inte?

– Nu vill ST och Syndikalisterna också åka med för att värva medlemmar och det klarar inte vår produktion.

Så det är bara av praktiska skäl som Sekos stoppas från att åka med i bilarna?

– Ja. När jag fick projektet beskrivet för mig handlade det om en kartläggning, som jag tycke var bra, inte rekrytering. Det får skötas utanför arbetsplatsen eller i pausrummet.

Men Karolina Hansen tycker inte att den förklaringen håller.

– Om vi pratar med de anställda för att ta reda på vad de vill ha ut av facket är det klart att det ger nya medlemmar.