Nyhet

Otryggheten kan skapa oro

Historien kan upprepa sig. Om alltfler har otrygga jobb kan det leda till ökad oro på arbetsmarknaden, som skedde i förra seklets början.

Det tror Christer Lundh, professor i ekonomisk historia vid Göteborgs universitet.

I början av förra seklet bredde mycket korta anställningar ut sig inom den växande industrin. I jordbruket hade man haft årsanställningar, likaså i hantverksyrken. De nya otrygga kontrakten ledde bland annat till strejker, konflikter och krav på förbättringar.

Fackföreningar bildades och arbetsgivarna tvingades inse att de behövde ta bättre hand om personalen för att minska personalomsättningen och förbättra produktionen. An- ställningstiderna förlängdes. Så småningom kom kollektivavtal och lagstiftning till skydd för arbetarna.

Visstidsanställningar är inte nya i Sverige, ens i modern tid. Enligt Christer Lundh kom det att bli vanligt i samband med den ökade internationella konkurrensen i början av 1980-talet. Sverige fick stora grupper som inte kom in på arbetsmarknaden på samma villkor som industriarbetarna hade gjort.

– Arbetsgivarna ville hellre kunna anställa extra under högkonjunktur än att ha trogen personal fast anställd. Man tänkte på kostnaderna, ville inte binda upp sig. Främst drabbade detta de nyanlända flyktingarna, säger han.

I början av 1980-talet fanns redan lagen om anställningsskydd, las, men den hjälpte inte de här grupperna. Det var, enligt Christer Lundh, en tillbakablickande lag som utgick från hur det såg ut inom industrin på 50- och 60-talen. Då hade 90 procent fast heltidsjobb.

– Det var inte en särskilt radikal lag och den fungerar inte i dag heller. De tidsbegränsade anställningsformer vi har haft under åren har hela tiden haft nya beteckningar, anpassade efter vad det står i lagen, så att den som anställs tillfälligt inte ska få någon anställ- ningstrygghet.