Osäkra jobb gör oss sjuka
Mycket förenar timanställda i olika branscher. Som den osäkra inkomsten och den obefintliga anställningen. Som att ligga i
ständig beredskap, att arbeta för lite eller för mycket, att aldrig kunna säga nej till jobb med risk att bli helt utan, att inte kunna
slappna av och vara helt ledig.
Forskning har visat att osäkra anställningsvillkor leder till översjuklighet och depression. En kunskapsöversikt som Forte (Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd) gjort i år visar exempelvis att jämfört med personer med fast anställning hade de tillfälligt anställda 25 procents ökad risk att drabbas av psykologiska störningar (som trötthet, lättare depression, sömnsvårigheter, huvudvärk) ökad risk för fysisk ohälsa som nack-, skulder- och ryggbesvär och ökad risk för arbetsskada.
Trots ohälsan och trots att cirka 160 000 personer var timanställda 2014 (enligt SCB:s senaste mätning, vilket är en fjärdedel av samtliga visstidsanställda och en betydande ökning sedan 2005), finns det nästan ingen forskning om de timanställdas villkor på arbetsplatserna.
Kunskapen om arbetstider, scheman, löner och sociala villkor är därför mycket bristfällig.
Ett undantag är John Alfonsson, doktorand vid Göteborgs universitet, vars kommande avhandling handlar om de tim- och
behovsanställdas villkor och arbetsmiljö. I sin forskning har han sett (genom intervjuer och statistik) att det finns tre huvudsakliga
sätt för tim- och behovsanställda (som han betecknar som en grupp) att få sina timmar.
För det första finns det den mest osäkra gruppen, den som sover med mobilen bredvid örat för att vinna morgonens tävling om jobberbjudande.
Det andra sättet att vara timanställd på äatt man fungerar lite som en stående vikarie på en eller ett par olika arbetsplatser; om någon
är sjuk eller bortrest, eller om det uppstår ett tillfälligt behov av mer arbetskraft, kan vissa arbetsplatser ringa samma person vilket skapar en viss kontinuitet för den timanställda.
Det tredje sättet är personer som arbetar på timmar på samma arbetsplats under en längre period, dock med ett kontrakt på noll procent, men med en informell garanti om att få arbete. Även det tredje sättet att vara anställd kan upphöra när som helst, men upplevelsen av trygghet kan öka då antalet arbetade timmar per månad ofta är mer förutsägbart än i de övriga anställningsformerna. Det är vanligt med olika kombinationer av dessa sätt att få timmar.
Johan Alfonsson säger att de intervjuer han hittills gjort visar att de flesta tim- och behovsanställda lever i en ständig jakt på timmar och att det påverkar sömnen och hälsan. De får ofta låna pengar för att klara sig, och om de någon månad tjänar mer så måste de spara till nästa månad.
Många hamnar också utanför den sociala samvaron, de saknar det kollektiva stödet och kan bli utstötta på arbetsplatsen, vilket i
sin tur leder till att de ofta vill sluta på grund av vantrivsel.
När det gäller fackets roll anser Johan Alfonsson att de timanställda bör ses som vilka medlemmar som helst, annars riskerar
deras villkor att sprida sig till alla anställda.
– Många klubbar är inkluderande, men inte alla, säger han.
Enligt Johan Alfonsson finns det flera orsaker till att antalet och andelen timanställningar ökat under senare år.
Införandet av allmän visstidsanställning, Ava, 2007 gjorde det lättare att anställa tillfälligt.
Lagändringen tillsammans med hög arbetslöshet och ökade krav på de arbetslösa har gjort att antalet timanställningar ökat.
Arbetsgivarna tycker sig samtidigt se att en ökad flexibilitet underlättar deras tillvaro.
Han understryker att den socialdemokratiskt ledda regeringen på våren 2006 hade lagt fram en proposition med ett förslag om
en liknande lagstiftning som sedan blev allmän visstidsanställning under den borgerliga regeringen.