–Det var väldigt nyttigt att höra hur andra har det och den här sortens nätverksträff är ett bra forum för att prata om hur man har det. Både på jobbet och i andra sammanhang, säger hon, som är jämställdhetsansvarig i Sekos region Västra Svealand.

Nya perspektiv

Carmen Montero, som är skötare på specialpedagogiska Ekeskolan i Örebro, har försökt locka Sekos kvinnliga medlemmar i regionen till olika träffar i Örebro, där hon bor och är fackligt aktiv, men intresset är inte så stort, ens hos förtroendevalda.

–Jag tror att många kvinnor skulle ha nytta av att delta i nätverk och nätverksträffar. Man får nya perspektiv. Det kanske skulle locka fler om det var lättare att få tag i föreläsare. Möjligen kan Seko hjälpa till med det, säger Carmen.

Videomöten

Målarnas kvinnliga nätverk, MIRA, har funnits i fem år och kom till efter en motion till förbundets kongress. MIRA har ingen styrelse, men en ansvarig i varje lokalavdelning.

Arbetet drivs framåt genom regelbundna videomöten.

–På dessa möten berättar vi vad vi har gjort och det sporrar andra att göra saker och kämpa vidare, säger Josefin Krantz, talesperson för MIRA.

Egen budgetpost

En viktig del i att MIRA finns kvar och når framgång är att Målarförbundet valt att prioritera jämställdhetsfrågorna och har en egen budgetpost, tror Josefin. Plus den lokala förankringen.

–Det ska vara lika legitimt att avsätta pengar till oss som till exempelvis studier, säger hon.

När MIRA bjuder in till arbetsmiljömöten eller utbildningar passar Josefin på att prata om andra frågor.

–Alla kvinnor är inte övertygade feminister vid första mötet och alla vill inte identifiera sig med könsmaktsordningen. Men när vi tar upp frågor om kvinnors villkor, så brukar det tända en glöd hos många kvinnor, säger hon.

Sekos nationella nätverk

Målarnas kvinnliga nätverk har motsvarigheter hos såväl Elektrikerna (Elqvinnorna) som i Byggnads (NÄTA). Även Seko bygger upp ett nationellt nätverk. En motion till kongressen 2017 gick igenom och i början av 2019 hade Sekos nätverk sin första träff.

–Vi bjöd in ett 70-tal ordförande, kassörer och sekreterare från lokal organisation, varav hälften kom, säger Ingela Edlund, ombudsman på Seko, med ansvar för att hålla ihop nätverket. .

Resultatet blev att 35 kvinnliga förtroendevalda lovat bli mentorer i sina lokala klubbar,  regioner och branschorganisationer. De ska fånga upp kvinnor och tjejer och utgå från vad de behöver hjälp med.

–Mentorskap är det vi läger tyngdpunkten på första året, säger Ingela Edlund.

Kritik mot nätverk

På kongressen 2017 var förbundsledningen kritisk till idén med ett nationellt kvinnligt nätverk. Kongressen gick dock på motionärernas linje.

–Själva idén är det inget fel på. Vår tidigare erfarenhet var att nätverk brukar kosta mycket pengar men inte hålla i längden, säger Ingela Edlund.

–Vi tror mer på nätverk med lokal förankring eller nätverk som är knutna till olika branscher. Vi har ett fungerande kvinnligt nätverk inom väg- och ban till exempel. De kan också ha stort utbyte av att samarbeta med kvinnor i andra förbund, som har liknande arbetsvillkor.

Föreläsning om våld

Carmen Montero och Josefin Krantz menar dock att kvinnliga nätverk inte bara handlar om att diskutera fackliga frågor och arbetsmiljö.

–På träffen som MIRA ordnade diskuterade vi att bjuda in någon som kan föreläsa om hur vi kan hjälpa kvinnor som är utsatta för våld i hemmet utan att bara nedlåtande säga att hon ska lämna mannen.