Min farfar jobbade för Stockholms spårvägar som konduktör på Södermalm under 1930-1950-talet. Jag har av förklarliga skäl inte några minnen av detta, då jag inte var född än.

Men jag har ett starkt minne av att han fick åka gratis på tunnelbanan när jag var liten, vilket imponerade på mig. Han hade ett kort som gav honom fria resor livet ut. 

Stolt över sitt yrke

Min farfar var väldigt stolt över sitt yrke och visade glatt upp sitt livstidskort i tunnelbanespärrarna.  Han pratade mer än gärna en stund med spärrpersonalen om dåtidens villkor.

Om spårvagnskonduktörer och spårvagnsförare kan man läsa att det på den tiden var betydelsefulla yrken med hög status. Yrken som gav trygghet för resenärer och som berikade Stockholms spårvägar.

I Stockholms spårvägars tidning ”Spårväg och buss” kunde man i första numret 1941 läsa en insändare med rubriken ”Ett föredöme”… när jag på lördagen gjorde en spårvagnsresa med idealkonduktören på linje 13 från Fridhemsplan till Tegelbacken. Denne konduktör hann på den korta sträckan utmärka sig på följande sätt:

Vid Fridhemsplan hoppade han av vagnen för att hjälpa en äldre herre, stödd på två käppar, att komma med. Vid S:t Eriksgatan hoppade han åter av för att hjälpa en mamma med två små flickor och vid Pipersgatan erbjöd han samma tjänst åt en annan mamma…På 10 minuter hade konduktören dokumenterat sig på detta sätt. Rätt man på rätt plats.

Om spårvagnskonduktörer och spårvagnsförare kan man läsa att det på den tiden var betydelsefulla yrken med hög status.

Vänder sig i sin grav

Vi har inte kunnat undgå den senaste tidens missnöje över det politiska beslutet att ersätta tågvärdar med kameror.

Något som Seko försökt stoppa, utan framgång. Desperata lokförare på Stockholms pendeltåg har protesterat och en vild strejk har ägt rum, men trots detta fortfarande ingen framgång. 

Det varslades om tågstrejk. Men den blev avblåst och nu har Seko nått ett nytt kollektivavtal med Tågföretagen, men ensamarbetet på passagerartågen har man inte lyckats stoppa. 

Farfar vänder sig nog i sin grav, när yrket han var så stolt över och som genomsyrade hela hans liv, nu anses kunna ersättas med en kamera!