För Lena Reuter från Åmål blev kontakten med försäkringskassan en smärre chock.
–Jag är väldigt sällan sjuk och hade inte varit sjukskriven sedan början av 90-talet. Men när jag nu efter alla år blev sjuk så trodde man inte på mig. Jag tog väldigt illa vid mig av att bli misstrodd så här, berättar Lena.
Under flera år arbetade Lena vid Euromaint i Åmål, men i mars 2005 blev hon uppsagd på grund av arbetsbrist. Företaget skulle omorganiseras och man lade ner den avdelning där hon arbetade.
Lena började leta efter nytt jobb direkt och i maj fick hon ett tillfälligt arbete på Profab, ett varuhus i Åmål där hon arbetar på helger när det behövs extra personal.
Efter en tid fick hon ytterligare ett tidsbegränsat jobb på Centralvac där hon monterade och packade dammsugare. Det jobbet har nu upphört.
–Har man inget fast jobb måste man ju försöka att hoppa på alla möjligheter, säger Lena.
Men efter en tid började ryggen ta allt mer stryk och till slut gick det inte längre. Lena var tvungen att gå till läkaren som konstaterade att hon hade en inflammation i ryggen och bäckenet.
Läkaren sjukskrev henne och hon tvingades gå hemma och äta starka värktabletter. Trots medicinen gjorde smärtan i ryggen att hon varken kunde sitta, böja sig eller ta sig in i en bil.
Lena skickade läkarintyget till försäkringskassan och trodde att allting var frid och fröjd.
Några pengar kom det dock inte utan efter en och halv månad fick hon beskedet från försäkringskassan att man avslagit hennes begäran om sjukersättning. Hon ansågs inte tillräckligt sjuk.
Enligt försäkringskassan så gäller andra regler för den som inte har ett fast jobb.
För den som är arbetssökande ska arbetsoförmågan bedömas ”… i förhållande till arbetsmarknaden i sin helhet” skriver försäkringskassan och fortsätter: ”Någon begränsning till att låta bedömningen omfatta endast arbetsmarknaden på lokal eller regional nivå bör inte ske.”

I klartext betyder det alltså att om det finns ett jobb någonstans i Sverige som den sjuka skulle kunna klara, så är det omöjligt att få ersättning från försäkringskassan.
När Lena nekades ersättning vände hon sig på nytt till sin läkare som skrev ett nytt intyg där han skrev att Lena på grund av sina besvär är ”… arbetsoförmögen i samtliga arbeten på arbetsmarknaden”. För säkerhets skull förtydligade han att Lenas ”… arbetsoförmåga varit total”.
Intyget avslutades med: ”Även med nuvarande hårdare regler för sjukskrivning får patienten bedömas som arbetsoförmögen enligt ovan i samtliga på arbetsmarknaden förekommande arbeten på grund av hennes sjukdom.”

Men de orden bevekade inte handläggarna på försäkringskassan som stod på sig och vägrade betala ut ersättningen eftersom man ansåg att Lena hade arbetskapacitet kvar.
–Det här är ju fruktansvärt dumt. Jag kunde ju ha anmält mig som arbetslös och på så sätt fått a-kasseersättning. Men jag ville inte fuska utan vara ärlig. Det var ju för att jag var sjuk och inte arbetslös som jag inte kunde jobba, säger Lena.
–Man kan undra hur många i samma situation som jag som anmäler sig som arbetslösa istället för att sjukskriva sig på grund av försäkringskassans inställning, säger Lena.
Ärendet är överklagat till länsrätten.