Sekos krav ligger på 620 kronor per månad, men mint 2,6 procent. Från Arbetsgivarverkets sida vill man inte ha några centralt satta löneökningar utan vill lämna det till lokala förhandlingar, helst i individuella lönesamtal mellan chef och anställd.
   – Där vi i dag har lönesättande samtal har det har fungerat så bra att vi vill ge alla anställda den möjligheten. Tanken är ju inte att den som är bäst på att prata ska få mest i lön utan det ska baseras på resultat, säger Arbetsgivarverkets biträdande förhandlingschef Ken Johnsson .
   Men Sekos inställning i frågan är glasklar.
   – Det finns ingenting som är bra med sifferlösa avtal Det är helt uteslutet att vi skulle gå med på det. Ett sådant yrkande hör bara hemma i papperskorgen, säger Sekos avtalssekreterare Sven-Olof Hellman.
   Centralt förhandlade löneökningar som garanterar alla anställda löneökningar i nivå med de avtal som slutits tidigare i år är alltså ett absolut måste från Sekos synvinkel.
   En annan stötesten är att Arbetsgivarverket vill ha ett tillsvidareavtal, utan slutdatum, med nio månaders uppsägningstid. Seko vill ha ett avtal som löper på ett år. I arbetsgivarens bud ska inte heller några datum för lönerevisioner sättas ut. De lokala parterna ska besluta när revisionerna ska ske och om man inte kommer överens är det arbetsgivaren som bestämmer.
   – Det skulle kunna innebära att det dröjer tre år innan lönerna höjs och det är naturligtvis inte acceptabelt. Att arbetsgivaren i slutänden kan bli den som ska bestämma datum för lönerevision är ganska långt ifrån den svenska modellen, säger Sven-Olof Hellman.
   Medan Arbetsgivarverket ser ett tillsvidareavtal som en grund för stabila förhållanden.
   – Om parterna kommer överens borde villkoren vara sådana att de kan gälla över tid. Det ska inte behöva finnas någon osäkerhet om att detaljer kan ändras, säger Ken Johnsson.
   Bland Sekos övriga krav märks trygga anställningar, rätt till heltid och en lösning på bemanningsfrågan.