”Jag har fått höra att det jag skriver inte kan vara sant”

Huvudpersonen i Silas Alikis novell ”Visitationen” tycker inte att någon ska få stoppa henne från att utföra sitt jobb för att hon är kvinna. Särskilt inte en man som vägrar låta kvinnor göra visitationer av religiösa skäl.

–För mig är det rasism förklädd till jämställdhet att som kvinna kräva att få göra något med en annan människas kropp mot dennes vilja, säger Silas Aliki.

–Jag skrev novellen under en period när frågan om handskakning debatterades flitigt, och jag såg en parallell i det som hände på häktet. Det finns regler om att män inte får visitera kvinnor, men inget om det omvända förhållandet.

Kriminalvårdare

Silas är 31 år, och har jobbat som kriminalvårdare på häkte i fem år, under sina studier. En period med allt tuffare arbetsvillkor för personalen inom Kriminalvården, men också för de som tas in på häktet.

– Hemlösheten har ökat och de som befinner sig i häktena mår sämre, säger Silas, som också tycker att de fackliga organisationerna trycks tillbaka alltmer.

Skrivandet är Silas största intresse, vid sidan av arbetet som jurist, och det är särskilt viktigt att gestalta arbetslivets villkor. Något som saknas, tycker Silas.

– Litteratur är dessutom mer kraftfullt än en debattartikel. Litteraturen kan vara drabbande på ett helt annat sätt. Jag har fått höra att det jag skriver inte kan vara sant, att det är science fiction, när det jag gestaltat egentligen är helt vanliga arbetsplatser och arbetsvillkor, säger Silas Aliki.

Besserwisser

I Silas novell, som också är en debut, finns en besserwisser, en blivande akademiker, som enligt den kvinnliga huvudpersonen bara är på plats för att ”skaffa lite erfarenhet från verkligheten” och som har synpunkter på hur huvudpersonen sköter sitt jobb. Besserwissern är en person som, enligt huvudpersonen, ser sig som moraliskt överlägsen.

Besserwissern har likheter med Silas själv.

– Ja, det kan man säga. Jag studerade till jurist under mina år på häktet och det var en komplex roll. Det var såklart känsligt för mig som timvikare och blivande jurist att ha synpunkter på hur arbetet utfördes. Det är en klassfråga också. Kriminalvårdare har inte så mycket makt.