Hon kan bli första kvinnan att leda Seko

På kongressen i juni kan hon väljas till Sekos första kvinnliga ordförande. Hon är valberedningens kandidat och väldigt peppad. Den tidigare motkandidaten Karin Åkersten har avsagt sig sin kandidatur.
På frågan varför hon vill bli ordförande svarar Gabriella Lavecchia med att backa tillbaka till början.

–Jag började jobba på nummerupplysningen. Vi satt många kvinnor i en stor sal med en arbetsledare längst fram.

–För att få gå på toaletten fick jag räcka upp handen och be om lov. Vi hade inte ens namn, vi var bara signaturer, säger Gabriella.

Jag föddes till synes icke-svensk, och har som barn upplevt hur det är att vara just det.

Hon upptäckte att det endast var facket som ville förändra och förbättra villkoren.

–Ingen annan föreslår frivilligt förbättringar för de som har det sämst. Facket behövs för att villkoren ska bli så bra och lika som möjligt för alla.

1993 blev hon klubbordförande på Telia Mobitel och på den vägen är det. Sedan 2017 är Gabriella vice ordförande i Seko och går kongressen i juni på valberedningens linje tar hon ett kliv upp.

–Men det blir inte jag ensam som fattar beslut. Det är ett lagarbete, säger hon.

Trebarnsmamma och förhandlare

Hon blir första kvinna, och första ordförande med rötter i ett annat land. Hon tror att båda dessa erfarenheter ger henne en ökad förståelse för hur viktigt det är att alla räknas. Att ingen ska lämnas utanför.

–Min pappa är från Italien. Det var kärleken som förde honom hit på 60-talet. Han fick jobb på LM Ericsson och lärde sig svenska när han monterade telefoner vid löpande bandet. Det var så det var på den tiden.

–Det har lärt mig att det inte är så enkelt att kliva in i det sociala livet eller yrkeslivet som icke-svensk. Jag föddes till synes icke-svensk, och har som barn upplevt hur det är att vara just det.

Gabriella Lavecchia har ett starkt engagemang mot rasism och diskriminering, som hon menar är kärnfackliga frågor. Och något som facket måste prata mer om.

Seko växer – om än lite

–Villkoren ska vara lika för alla, oavsett var du kommer ifrån, eller vilken sexuell läggning du har eller om du är kvinna eller man. Det är självklarheter.

–Ingen ska tvingas arbeta till sämre villkor. Om vi sluter oss samman så går det.

Frågan om representation inom Seko kommer att bli viktigare framöver, tror hon.

–Vi behöver titta på det. Vi är olika med skilda erfarenheter och det behöver synas i styrelsen och i andra delar av organisationen.

Frågan, säger hon, tas upp i rapporten ”Seko Framtid” som kongressen ska behandla i oktober.

Fackföreningsrörelsen står inför en gigantisk utmaning just nu. Vi kommer att överleva, men Seko kan inte klara det på egen hand.

Att det mansdominerade Seko – tre fjärdedelar av medlemmarna är män – får en kvinnlig ordförande hoppas Gabriella ska leda till att fler kvinnor tar på sig uppdrag. Särskilt i förhandlingsarbetet.

–Jag är trebarnsmamma och vet att det kan fungera.  

På grund av pandemin kommer årets kongress att genomföras i två omgångar. Den första i juni, då ombuden väljer styrelse. Den andra i oktober då motionerna behandlas.

–Tiden däremellan kommer att gå åt till att forma den nya ledningen så att vi kan möta ombuden i oktober.

Du har varit vice ordförande i fyra år. Hur tycker du att Seko fungerar idag?

–Jag ska väl inte recensera mig själv, men jag vill ändå säga att väldigt mycket fungerar bra. Vi har bättre koll på ekonomin, för första gången sedan Seko bildades har vi fått fler medlemmar, i alla fall ett litet plus. Vi hörs i debatten.

”Lyx att få tänka strategiskt”

–Jag kan inte säga att något fungerar dåligt, men vi måste bli bättre på att organisera. Det räcker inte att vi gick plus 2020. Vår styrka ligger i att vi är många. Annars förlorar även kollektivavtalen sin kraft.

Gabriella Lavecchia pekar inte ut några särskilda frågor som hon vill driva som ordförande. Det är den fackliga styrkan som är a och o och medlemmarna lokalt som ska avgöra vad som är viktigast, anser hon.

–Vi i förbundets ledning ska stödja de 6 000 förtroendevalda. Och vi har lyxen att kunna tänka strategiskt, långsiktigt. Utan att vara utopiska. Vi kan inte gissa oss till vad som ska ske i framtiden.

Medlemmar och andra säger ibland att facket behöver göra en omstart, bygga upp facket på nytt. Håller du med?

-Jag tror inte det. Men vi kan inte heller leva på gamla lagrar, det blev ett gammaldags uttryck haha. Vi kan inte gå och tro att det är som i fornstora dagar.

–Fackföreningsrörelsen står inför en gigantisk utmaning just nu. Det är försämringar av tryggheten, minimilöner, ändrad arbetsrätt och så vidare. Vi kommer att överleva, men Seko kan inte klara det på egen hand.

En sista fråga. Har du något lik i garderoben?

–Det hoppas jag verkligen inte. Jag tycker att det är självklart att man lever som man lär, att alla förtroendevalda gör det. Vi är inga helgon, men det du inte kan berätta på ett medlemsmöte ska du inte göra. Det är min devis.