Det har blivit allt vanligare att gammal asfalt används i nyproduktion. Det beror på att den äldre asfalten måste tas bort för att det ska gå att lägga på ny. Enligt branschen rör det sig om mellan 1,5 miljoner och 2 miljoner ton gammal asfalt som tas bort. 

–Man kommer ner till asfalt som lades på 1950-, 60- och 70-talen. Och då kommer gamla synder upp till ytan, säger Björn-Inge Björnberg. 

Den gamla asfalten innehåller tjära som kan innehålla cancerogena ämnen och i vissa fall klassas som farligt avfall. I Sverige förbjöds tjära som ingrediens i asfalt redan i början av 1970-talet.

Maria Albin är överläkare och docent vid arbets- och miljömedicin på Lunds universitet. Hon leder en forskargrupp som undersöker asfaltens hälsorisker.

–Det är väl känt att hudkontakt med stenkolstjära, som tidigare förekommit vid asfaltarbete, ger en ökad risk för hudcancer, säger hon.

–De studier som finns av cancersjuklighet av asfaltarbetare tyder inte på en ökad risk för hudcancer, men det brister i dem, så det finns skäl att göra fler och bättre studier. Det kan ändå finnas skäl att skydda huden, eftersom skadliga ämnen i asfaltröken delvis verkar tas upp genom den.

För att asfaltläggare ska utsättas för så liten risk som möjligt anser Seko att företag som återanvänder gammal asfalt ska använda kalla metoder, då frigörs inte de farliga ämnena i lika hög utsträckning. Och om varma metoder ändå används ska arbetsgivaren genomföra kontinuerliga mätningar av asfaltröken.

–Vi vill att försiktighetsprincipen ska gälla. Tar man bort den gamla asfalten måste man ta hand om den på ett säkert sätt, säger Björn-Inge Björnberg.

Det franska domslutet gäller en man som i 20 år lagt asfalt och som 2008 avled i hudcancer. För två år sedan fick familjen sjukdomen klassad som arbetsskada och nu har den domen fastställts i högre instans. Domstolen menar att arbetsgivaren inte gett mannen tillräckligt med skyddsutrustning. Se artikel på Sekotidningens hemsida.