Fackligt biståndsarbete stärker facket även i Sverige
Det finns två bärande skäl till att Seko och fackföreningsrörelsen sysslar med biståndsarbete. Främst är det av solidaritet med fackföreningar i andra länder, fack som har betydligt sämre förutsättningar att verka.
– Men det är också för att stärka facket globalt och därmed vår egen position i Sverige, säger Sekos vice ordförande Tomas Abrahamsson som ansvarar för internationella frågor.
Projekten i Nepal handlar i första hand om att bygga upp fackliga organisationer, medan andra, mer geografiskt närliggande insatser är mer inriktade mot social dumping.
– Vårt arbete i Ryssland och Baltikum hör dit, säger Tomas Abrahamsson.
I Nepal samarbetar Seko med UNI, den globala federationen för fack inom servicesektorn, och organisationerna söker gemensamt pengar från LO/TCO Biståndsnämnd.
Förslag till projekt kommer ofta från UNI:s regionkontor runt om i världen. Pengarna från Biståndsnämnden kommer i sin tur från Sida, det svenska statliga biståndsorganet.
–Vi bidrar främst med arbetstid och engagemang genom vår personal, säger Tomas Abrahamsson.
Neil Anderson, anställd på UNI:s huvudkontor i Schweiz, är ansvarig för biståndsprojekt inom UNI Score. Han är imponerad av vad han ser under ett besök i Katmandu tillsammans med Seko i augusti i år. Han har bara en uppmaning till sina fackliga kolleger i Nepal:
– Fortsätt som ni gör nu, ni är en förebild för andra.