”Facket bör driva på för personalägande”
Facket borde vara en drivande aktör i att få fler anställda att gå in som ägare i svenska företag, men även för att få fler arbetskooperativ och sociala företag. Erfarenheter från andra länder visar att det är lönsamt, bra för miljön och ett sätt att utveckla demokratin.
Sophie Nachemson-Ekwall vill att facket driver på för fler personalägda företag.
Det säger Sophie Nachemson-Ekwall, doktor i företagsekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm.
–Facket finns redan på arbetsplatserna och har en viktig roll att spela för att utveckla demokratin i arbetslivet, säger hon.
Sophie har skrivit boken ”Ett Sverige där anställda äger”, utgiven tillsammans med tankesmedjan Global utmaning, där hon argumenterar för att Sverige behöver mer av långsiktigt ansvarfullt ägande och en öppenhet för ekonomisk demokrati. Hon menar att anställda som ägare uppfyller båda behoven. Plus att det blir ökad mångfald i ägandet. I dag har Sverige ett industriföretag, Ljuders snickeri, som ägs av de anställda.
–Det borde öka, åtminstone så att det blir några procent av företagen som ägs av personal.
Sverige ligger långt efter
Boken innehåller många exempel på personalägande runt om i världen, inte minst i Storbritannien och Spanien. Exempel som kan vara förebilder för Sverige, enligt Sophie Nachemson-Ekwall.
–Till och med det kapitalistiska USA har en större andel företag som ägs av anställda, stora såväl som små bolag, säger hon.
Hon stöter ofta på kommentaren att det inte går att ge anställda möjlighet att äga, det är för svårt, att anställda saknar kapital och kunskap.
–Det går i andra länder och det går till och med väldigt bra. I Sverige är vi dessutom vana att organisera oss och fatta beslut tillsammans, det är en stor fördel. Vi lär oss samarbeta redan i skolan, säger hon.
Det Sverige saknar är strukturer som underlättar för anställda att ta över sina företag. Det är bland annat brist på förmånliga lån. Attityden hos fackföreningsrörelsen och politiker är inte särskilt positiv, menar Sophie. Rådgivare saknas, liksom utbildning och forskning på området.
Det finns pengar men inte till kooperativ
Däremot är det egentligen inte brist på kapital.
–Det finns 17 miljarder i statligt riskkapital i olika fonder och därtill flera hundra miljarder att låna hos delstatliga banker. Det är kapital, bidrag, lån och lånegarantier som är avsedda för att stödja näringslivet när marknadslösningar inte räcker. Men som tyvärr inte finns tillgängliga för alternativ som exempelvis arbetskooperativ.
De samhällsekonomiska värdet av att behålla redan existerande företag är enormt, enligt Nachemson-Ekwall, men statliga pengar går i hög grad till att hitta nästa ”miljardföretag” istället för att rädda kvar de lönsamma företag som redan finns.
Varför ska anställda äga?
–För det första behöver Sverige mer svenskt kapital i såväl stora industriföretag som i små familjeföretag, i dag är det alltför många som köps upp av utländska ägare eller riskkapitalister.
–Det kan bli en räddning för den svenska landsbygden som på några årtionden dränerats på jobb och människor. Anställda som tar över företag i samband med generationsskiften eller fabriksnedläggningar ser till att jobben blir kvar.
–All erfarenhet visar att anställda som ägare inte vinstmaximerar, de drivs av att producera ett överskott som gör att företag och anställda klarar sig. Samtidigt är de lika innovativa som andra företag, och anställda trivs.
Till sist är det en demokratifråga att anställda får mer makt över sin arbetssituation och kan påverka vägvalet för den egna verksamheten, anser Sophie Nachemson-Ekwall.
Anställda äger långsiktigt
Anställda som ägare passar också in i samhällets strävan efter ett mer hållbart samhälle, ekonomiskt, socialt och miljömässigt.
–Anställda äger ju långsiktigt.
Hon lyfter särskilt fram att internationella studier visar att företag där anställda både har inflytande och delägande ligger bäst till i olika jämförelser.
–De lokala fackliga representanterna stödjer ofta en sådan utveckling. Jag ser inte någon anledning till att svenska företag med anställda som ägare skulle utvecklas annorlunda. En modern svenska fackföreningsrörelse borde därför arbetar för att kombinera inflytande med delägande.
Anställda ska inte ta över krisföretag
Sophie Nachemson-Ekwall understryker att anställda inte ska ta över krisföretag, utan bolag som är lönsamma, men där ägarna vill lägga ner eller sälja av andra skäl.
–Om det inte gått runt tidigare finns inget som talar för att de anställda skulle klara det bättre.
Hon poängterar att ett ökat personalägande varken är en höger- eller en vänsterfråga ur ett politiskt perspektiv. Storbritannien är ett exempel på det. Där vill de konservativa ha in anställda som aktieägare eller delägare via en personalstiftelse, medan Jeremy Corbyn, ledare för socialdemokratiska Labour, driver på för att skapa fler arbetskooperativ. I USA enar personalägande både demokrater och republikaner.
Findus ärtfabrik
Sophie Nachemson-Ekwall har funnit ett exempel från Sverige där de anställda för ett par år sedan försökte ta över men där de möttes av ”kompakt oförstående” från politiker, banker och de lokala facken.
–Findus ärtfabrik i Bjuv hade alla förutsättningar att bli personalägd i samarbete med de lokala bönderna. Man ska kanske inte dra för stora slutsatser av det, men Sverigedemokraterna växte till största parti i kommunen i årets val och anhängarna pekade på att en förklaring var att jobben flyttade till andra orter.
Klick här för att ladda ner ”Ett Sverige där anställda äger” av Sophie Nachemson-Ekwall.
