EU styr den svenska arbetsrätten
Den svenska arbetsrätten är helt avhängigEU:s. Det menar Kerstin Ahlberg på Stockholmsuniversitet som specialiserat sig på samspelet mellan nationell arbetsrätt och EU:s arbetsrätt.
De första tio åren av svenskt EU-medlemskap infördes mycket ny lagstiftning på det arbetsrättsliga området. Dels fanns en hel del direktiv redan tidigare som med inträdet skulle implementeras i svensk lag. Dels kom många nya arbetsrättsdirektiv under åren efter Sveriges inträde.
– Men på senare tid har EU varit så upptaget med att hantera krisen att det arbetsrättsliga har avtagit. Däremot kommer det ju en hel del andra direktiv som indirekt har inverkan på arbetsrätten, och som man måste hålla koll på, säger Kerstin Ahlberg som är föreståndare på Institutet för social civilrätt på Stockholms universitet.
Även om EU-parlamentet inte självt kan lägga fram lagförslag kan det påverka de förslag som kommer från kommissionen. Ofta i en arbetstagarvänligare riktning, enligt Kerstin Ahlberg.
Ett exempel är att det i förslaget till tillämpningen av utstationeringsdirektivet nu finns en skrivning om ett huvudentreprenörsansvar i ett led. Det betyder att den som har en entreprenad är ansvarig för att de egna underentreprenörerna sköter löner och villkor.
Däremot är man inte ansvarig om dessa i sin tur tar in egna underentreprenörer, något som ju Byggnads kräver i sin avtalsförhandling och som Socialdemokraterna kräver för EU.
– Där har ju parlamentet påverkat kommissionens förslag som inte innehöll något ansvar alls för huvudentreprenören. Så ur Byggnads synvinkel är det ju ett steg framåt även om det bara är i ett led.
Även när det gäller upphandlingsdirektivet, som ska styra den offentliga upphandlingen inom unionen, har man tagit större hänsyn till arbetstagarnas väl och ve.
– Eller, snarare att man blivit tydligare. Tidigare har det inte stått att man kan kräva kollektivavtalsenlig lön hos en leverantör, till exempel. Då har många tolkat det som att det inte är tillåtet, men så har det inte varit.
– Nu står det klart och tydligt att upphandlande myndighet ska vidta åtgärder för att säkerställa att arbetstagarnas rättigheter tillvaratas, och det är en tydlig förbättring.
Hon anser att EU-rätten påverkar den svenska arbetsrätten både i negativ och positiv riktning.
– Det händer en hel del som knaprar in på avtalsfriheten. Där är ju utstationeringsdirektivet med Lavaldomen ett paradexempel.
Ett annat exempel är Refit-initiativet som ska minska det administrativa krånglet för småföretagare, något som på många sätt kanske kan vara bra. Men påfallande många av de regler som kommissionen kan tänka sig att mjuka upp handlar om arbetsrätt och arbetsmiljön, enligt Kerstin Ahlberg.
Bland annat vill man att små och medelstora företag, under 250 anställda, ska undantas från en del arbetsmiljökrav. Det skulle innebära att uppemot 90 procent av Europas löntagare kan få en sämre arbetsmiljö.
– Vi vet ju att det oftare är småföretagen som har brister i arbetsmiljön, säger hon. Varför ska de anställda där då få ett sämre skydd?
Men flera EU-direktiv har också lett till att Sverige tvingats förbättra för arbetstagarna.
– Till exempel att man inte får undanta viss- och deltidsanställda när det gäller tjänstepensioner och liknande. Även när det gäller diskriminering har Sverige tvingats införa fler diskrimineringsgrunder än vad man hade tidigare.
Aktuella arbetsmarknadsfrågor inom EU just nu
Genomförandedirektivet
Syftet är att säkerställa att arbetstagare som tillfälligt arbetar i ett annat EU-land får samma sociala skydd som inhemsk arbetskraft. Parlamentet har också lyckats få till en skrivning om huvudentreprenörsansvar, om än bara i ett led och inte i hela entreprenörskedjan. Nackdelar är att man inte gör något åt konsekvenserna av Lavaldomen. Det går till exempel inte att kräva högre löner för utstationerad arbetskraft än minimilönen i kollektivavtalet.
Det sociala protokollet
Den svenska arbetarrörelsen kräver tillsammans med sina europeiska kolleger att ett socialt protokoll införs vid nästa fördragsändring i EU. Tanken är att den fria rörligheten inom EU inte ska kunna utnyttjas för att pressa löner eller arbetsvillkor. Ett socialt protokoll skulle innebära att de grundläggande fackliga rättigheterna inte underordnas EU:s ekonomiska friheter.
Refit-initiativet Syftet är att underlätta för små och medelstora företag genom att rensa bort vad man anser vara onödiga regler och förordningar. Problemet är att kommissionen tycker att arbetsmiljön är onödigt reglerad och vill släppa på kraven för företag med under 250 anställda, vilket omfattar cirka 90 procent av EU:s arbetstagare. Många kritiker påpekar att problem med arbetsmiljön är vanligare i små företag.
Upphandlingsdirektivet
Syftet är att skärpa och förtydliga reglerna för offentliga upphandlingar i medlemsländerna. Parlamentet har bland annat drivit igenom att större hänsyns ska tas till arbetsvillkor samt miljöansvar och socialt ansvar hos anbudsvinnaren, inte bara lägsta pris. Man skriver in att det ska vara möjligt att kräva kollektivavtalsenliga villkor.