På ett seminarium på tisdagen diskuterade företrädare för fack och arbetsgivare de skillnader i lön mellan män och kvinnor som framgår tydligt av rapporten. Branscher med majoriteten kvinnor anställda ligger alla under genomsnittslönerna för arbetare, medan mansdominerade branscher ligger över. Skillnaderna har minskat något efter de senaste två avtalsrörelserna med jämställdhetspott, men det räcker inte.
– Det tar 30-40 år för kvinnorna att komma i kapp om vi håller samma takt som hittills, sa rapportens författare Mats Larsson.
LO:s avtalssekreterare Per Bardh framhöll att det är dags att lyfta de kvinnodominerade branschernas löner och att det måste få kosta, både i höjda priser på restauranger och i affärer. Och i ökade skatter.
Det höll inte arbetsgivarna från Almega med om. Dag Klackenberg, vd för svensk Handel, menade att det är mycket svårt att genomföra ett lyft för hela branscher.
– Vissa branscher kan inte bli lika lönsamma som industrin, som ska gå före med högre löner, sa han.
Ett sätt att utjämna lönerna mellan män och kvinnor är då att locka kvinnor att söka sig till mansjobb. I den konkurrensens blir det naturligt att många män tvingas söka sig till lågbetalda jobb, enligt Klackenberg.
LO:s rapport visar också att löneklyftan mellan tjänstemän och arbetare består. 2010 fick arbetare 0,1 procent större löneökning än tjänstemän, men i kronor fick tjänstemännen mer, 700 mot 490. Förra året tjänade tjänstemän 43 procent mer än arbetare. 1994 var skillnaden 35 procent.