Daniel Suhonen: Ojämlikheten en tickande bomb

– Jag hade inte suttit här om jag vuxit upp idag, säger Daniel Suhonen. När jag växte upp på 80-90-talet fanns ett skyddsnät för arbetarklassungar som jag, det finns inte idag.

– Vi sviker arbetarklassens barn och det måste vi göra något åt.

I dag presenterar den fackliga tankesmedjan Katalys boken ”Klass i Sverige”. Daniel Suhonen, som är chef på Katalys, kallar boken den mest omfattande genomgången av klassamhället som gjorts i Sverige.

Sedan 2018 har ett 40-tal forskare och utredare sökt svaret på frågan hur det svenska samhället ser ut på tröskeln till 2020-talet.

Skattepolitik som klasskamp

Svaret finns nu och det är uppenbart att det inte bara är barnen till arbetarklassen som sviks. Klyftorna ökar och samhället dras isär. Pengar som kunde ha gått till välfärd för alla går till skattesänkningar och konsumtion. Och medan skyddsnäten i samhället blir mer grovmaskiga kan de välbärgade glädja sig åt skattesubventionerad städhjälp.

– Ojämlikheten och de skilda världar människor lever i är en tickande bomb, säger Daniel Suhonen när vi talas vid på telefon.

– På senare år har samhället förändrats genom klasskamp uppifrån. Svaret på det måste vara vår egen politiska kamp. Kampen för rättvisa skatter är klasskamp.

Daniel Suhonen säger att nu blir de rika som köpte bostad vid rätt tillfälle, som får stora arv eller har andra kapitalinkomster. En tredjedel av pengarna som Sveriges 200 miljardärer har kommer från arv.

– Det är pengar de fått, utan att ha arbetat. Varför inte ta en procent av kapitalinkomsterna och låta det gå till pensioner eller andra välfärdssatsningar.

På 70-talet lär Sverige ha varit världens mest jämlika land, det fanns en bred vänster som hördes, facket var starkt och politiken hängde på.

Dagens skola förstör

För många var detta ett hot, och från höger- och arbetsgivarhåll inleddes en motoffensiv som med tiden gifte ihop sig med nyliberalismen och gav dagens situation, för att göra en lång historia kort. Och nu sitter vi här med en marknad som lagt sig under allt mer av samhällets resurser och en offentlig sektor som utarmas. Och detta framställs som det naturliga.

Skolan är ett exempel där privata företag kommit in och där eleverna och deras föräldrar blir kunder, som betalar skolföretagens vinster med skattemedel.

– Skolan lyfte mig och arbetarklassens barn. Men dagens skola förstör, med sitt kösystem och den orättvisa ersättningen.

– Nu offrar man vissa elever för att företagen ska göra vinst. Elever som behöver mer hjälp har svårt att få, det blir en utslagning som bidrar till ojämlikhet och segregation. Det här är väl känt, Men politikerna vill inte störa marknadskrafterna.

Socialdemokraterna måste göra något

Många av dessa år har Socialdemokraterna haft makten. Något som gör socialdemokraten Suhonen upprörd.

– S säger att det är så svårt att göra något nu på grund av januariöverenskommelsen. Men Stefan Löfven varit statsminister i 6 år och Magdalena Andersson finansminister lika länge och de har inte gjort något för att minska klassklyftorna.

– De kan väl göra bara EN sak, visa att de vill. Till exempel rätt till heltid i äldreomsorgen. Låt det kosta. Välfärden har stora brister, det vet alla. Men utgångspunkten måste vara att samhället ska lösa problemen, inte marknaden.

Trots allt ser Daniel Suhonen en öppning, han tycker sig höra nya tongångar från sitt parti och han pekar på uttalanden från LO. Han säger att det nu finns en möjlighet att göra det som inte funnits på många år, en jordmån. Inte minst den pågående pandemin har bidragit.

– Nyliberalismen har gett samhället dålig motståndskraft mot kriser, corona till exempel. Pandemin har ritat om kartan för vad som är viktigt. För vem vill ha sänkt skatt till priset av sämre sjukvård.

– Detta måste diskussionen handla om. Detta måste Socialdemokraterna börja prata om och de måste göra det nu, inte vänta tills straxt innan valet. Om inte de tar upp ojämlikheten uppstår ett vakum som SD gärna fyller.

– Arbetarklassens styrka kommer ur en gemensam kamp, ur de mångas behov av välfärd. Och vi kan omfördela resurser, det går att göra.