Bränder, bristande underhåll, hot och våld, arbetsgivare svåra att komma till tals med. Med mera. Har de anställda inom kollektivtrafiken i Stockholm skäl till missnöje?
– De har anledning att vara förbannade och jag tycker också att det går för sakta fram. Men jag tror det är viktigt att alla hjälps åt, att ingen står vid sidan och skäller. SL och entreprenörerna behöver den kompetens som finns hos de anställda och vi måste hitta sätt att lita på varandra – samtidigt som vi är medvetna om våra olika roller.
Hur kommenterar du branden i en tunnelbanevagn och avslöjandena om bristande underhål?
–Vi har det politiska ansvaret och har därför tillsatt en grundlig utredning. Den får visa vad som hänt. Det är viktigare att vara grundlig än att det går snabbt. Vi har fått kritik för att vi inte ställde tågen direkt efter branden men där litade vi på Järnvägsinspektionen.
Hur är förhållandet till Seko?
– Fackets roll är att vara vaksamma – och det är även min som beställare. Om vi båda gör våra jobb tror jag att det kan bli bra. Sekos krav ligger i linje med det arbete vi redan gör, bland annat ska vi minimera hanteringen av kontanter.
Pendeltågstrafiken ska upphandlas igen, finns det risk för ett nytt misslyckande?
– Jag ville att SL skulle driva pendeltågen och inte handlade upp trafiken, men socialdemokraterna blev nedröstade på SLs styrelsemöte. Nu måste vi ha tydliga krav på kvalitet och arbetsmiljö för att förhindra ett misslyckande och vi måste bli bättre på uppföljningar. Vi ser inte längre bara på prislappen. I och med upphandlingen av Roslagsbanan började en omsvängning.
– När vi väl har antagit ett bud är det entreprenörernas sak att klara sina åtaganden, gentemot oss och personalen.
Har kollektivtrafiken de pengar den behöver?
– Vi har skjutit till en halv miljard om året till kollektivtrafiken jämfört med 2002, året innan jag blev trafiklandstingsråd. Det finns ett stort investeringsunderskott som vi försöker ta igen och anslagen till kollektivtrafiken ökar snabbare än till sjukvården. Men samtidigt måste vi prioritera hårt och det kommer alltid att vara tight. Jag säger som gamle socialministern Gustav Möller: Varje förslösad skattekrona är en stöld från de fattiga.
– De som har långa arbetsresor ska inte behöva betala i både tid och pengar. Kollektivtrafiken i Stockholm tillhör de billigaste i landet och så ska det vara. Målet är en kollektivtrafik som gynnar alla, som bidrar till att överbrygga klassklyftorna. Och som fungerar.