Tunnelbanetrafiken stod nästan stilla i Italien när större delen av förarna och spärrvakterna slöt upp i strejken som utlysts av alla de största facken. Ilskan är stor bland de anställda, som varit utan avtal sedan 1 januari 2019.

– Vi har inte gett upp någonsin under hela pandemin, trots att det i mitt fall innebar att jag missade min mammas sista tid i livet, eftersom jag var rädd att smitta henne. Arbetsgivarna vägrar ändå att ge oss ett nytt avtal och de löneförhöjningar vi har rätt till, konstaterar tunnelbaneföraren Paola Bruziches.

Detta går inte längre att tolerera

– Jag har jobbat som förare i 21 år, och under den tiden har vi aldrig fått ett nytt avtal innan det gamla gick ut. Vi är trötta på det nu, fortsätter hon argt.

De senaste tre åren har de inte fått en enda euro extra i lönekuvertet. Alla de Sekotidningen talar med är besvikna på arbetsgivarna som enligt dem satt i system att låta arbetarna vara utan avtal i åratal.

– Vi måste nu förhandla om både de uteblivna höjningarna de senaste tre åren, och de framtida. Detta går inte längre att tolerera. Arbetarna har rätt att få ett nytt avtal innan det gamla går ut, säger Maria Teresa De Benedicits, som är ordförande för alla som arbetar inom lokaltrafiken i facket Filt-Cgil.

Gäller mer än pengar

Men strejken handlade inte bara om pengar, även om de anställdas ilska ökat av att alla lokaltrafikbolag fått total ersättning från staten för uteblivna biljettinkomster. Facken anser att hela lokaltrafiken måste tänkas om, göras modernare och mer effektiv. Många tunnelbanor, som till exempel i Rom, körs med gamla tåg som ofta går sönder. Samtidigt vill de att problemet med de ökade angreppen och ibland rena överfall på personalen tas på större allvar av bolagen.

– Det har varit allt fler de senaste åren, men med pandemins intåg i våra liv har det blivit betydligt värre, antagligen för att alla är mer stressade och fler tåg har ställts in. Även vi tunnelbaneförare, som sitter avskilda från passagerarna, råkar ut för detta. Vi kan inte bara åka iväg om någon står och slår på dörren och skriker åt oss, förklarar Paola Bruziches.

Förutom personalen på tunnelbanorna (som i Italien finns i nio städer), strejkade en del lokaltågspersonal, samt större delen av spårvagns- och busschaufförerna. Uppslutningen var på sina ställen 90 procent. De strejkande facken var Filt Cgil, Fit Cisl, Uiltrasporti, Faisa Cisal samt Ugl Fna.