Ett yrkesliv på Ringhals

Vad gör du på jobbet?

– Jag gör allt möjligt. Skriver protokoll för vårt förvaltningsforum, ett möte där det beslutas vad vi ska göra, vilka analyser och projekt som är på gång. Jag hjälper konsulter att få tillträde till anläggningen, lånar ut kameror, beställer dataprogram och annat som konsulterna behöver.

Hur ser en dag ut?

– Jag börjar 07.40 och har jag kvar jobb från dagen innan så gör jag det, men vad som helst kan hända. Det står ofta någon i min dörr som behöver hjälp av olika slag. Konsulterna berättar vad de ska göra och varför de behöver tillträde. Jag ser till att deras passerkort fungerar. Vi som arbetar på enheten hjälper varandra.

Hur länge har du jobbat på Ringhals?

– Hela mitt yrkesliv faktiskt. Jag trivs så bra. Började att sommarjobba när jag var 14–15 år. Då städade jag barackerna där det bodde folk som kom utifrån. I dag har vi stugby och hotell i stället. Jag städade och sanerade inne i anläggningen till 1996, då jag fick frågan om jag ville jobba på kontoret.

Ringhals är ett kärnkraftverk – är du rädd på jobbet?

– Nej det är jag inte. När jag rört mig i olika delar av Ringhals har jag alltid haft dosimeter som mäter strålningen och har aldrig fått för mycket. Jag har varit i inneslutningen och sanerat och fått veta var jag skulle gå snabbt förbi. Jag har tvättat aktiva kläder. Jag får inte längre kritiska frågor heller.

Vad gör du på fritiden?

– Tittar på mina tre söner när de spelar bandy och så är jag intresserad av konst. Jag är sekreterare i vår konstklubb på jobbet och så har jag börjat måla själv. Min man och jag köpte ett radhus i Spanien förra året. Det ska vi besöka snart.