”De pratar, vi lyssnar”

Vad gör du på jobbet?
– Jag är avdelningsvårdare och gör många olika saker. Jag delar ut medicin, planerar verkställigheten – vad som ska hända på anstalten och efteråt. Jag är ute på avdelningen så mycket som möjligt och samtalar med tjejerna.

Hur hamnade du på Hinseberg?

– Det var sju år sedan. Jag arbetade med funktionshindrade barn, men fick inget fast jobb. Sökte till Kriminalvården när de annonserade och fick börja nästan på en gång.

Du arbetar på en anstalt med bara kvinnliga intagna? Skiljer det sig från anstalter med enbart män?

– Jag har bara arbetat här, så jag vet inte. Men jag har förstått att vi kommer varandra närmare här. Vi pratar mycket, det är mest tjejerna som berättar och vi som lyssnar.

Har ni barn hos er?

– Ja, det händer då och då. Det är roligt och alla blir fästa vid barnen. Det är mammorna som tar hand om barnen, som kan stanna upp till dryga året.

Hur är det med hot, våld och ensamarbete?

– Det är inte mycket, men har ökat. Fler tjejer är våldsamma och många behöver psykiatrisk vård. Jag gör alltid en riskbedömning och tar med en kollega om det behövs. Jag känner mig trygg.

Vad är roligast på jobbet?

– Att ingen dag är den andra lik. Och det är kul att snacka och att se hur intagna utvecklas. Att kunna ge verktyg till tjejer som vill förändra sina liv.