Det går bra för Sverige, men tyvärr går det inte bra för alla i Sverige. Ju slitigare jobb desto sämre är lönen, generellt sett. samtidigt är risken att bli arbetsskadad och/eller utsliten i förtid större.

Om du dessutom som kvinna har haft ansvar för hem och barn och därför jobbat deltid och stressat lite extra, ja då minskar chansen ytterligare att du ska orka fram till ordinarie pensionsålder. Det innebär att en låg pension blir ännu lägre.

Dagens pensionssystem är alltså orättvist, det missgynnar dem som borde gynnas, det vill säga alla som slitit sig genom ett yrkesliv och sett fram emot en något sånär tryggad ålderdom.

Samtidigt är Sverige ett rikt land, produktiviteten ökar stadigt och statsfinanserna visar plus. Det kan vara värt att påpeka att detta inte förändras av att Sverige tar emot flyktingar. De som nu ställer svaga grupper mot varandra, fattigpensionärer mot flyktingar, blandar bara bort korten. Inget blir bättre av att de som har det dåligt får det sämre.

För att Sverige ska bli ett mer rättvist land där skillnaderna inte ökar, handlar det istället om att vässa fördelningspolitiken, att låta en större del av våra tillgångar komma fler till del. Fastighetsskatt och förmögenhetsskatt är två sätt. Förbud mot vinster i skola och välfärd, eller åtminstone ett vinsttak, är andra sätt.

När det nya pensionsförslaget presenterades i december var den stora nyheten en höjd pensionsålder på sikt. Förslaget innebär också förbättringar för dem med lägst pension. Men det fanns inte så mycket att glädjas över för dem som känner att de inte riktigt orkar arbeta längre. (Eller inte bara har någon lust.)

Vi svenskar lever längre och behöver därför pension under fler år. Och det kostar mer pengar. Seko och LO kräver att pensionsavgiften höjs med minst 2 procent, det skulle också innebära att pensionen skulle bli minst 70 procent av lönen, nu är den knappt 60.