Den pågående pandemin för mycket ont med sig, Människor blir sjuka, ofta svårt sjuka och många dör. För andra framför allt äldre, har den inneburit en jobbig social isolering. Och som allt annat har även en pandemi många sidor.

En sida är alla som förlorar jobbet, som blir permitterade eller uppsagda. Eller som inte kan vara på arbetsplatsen för att de har andra medicinska problem och inte skulle klara en corona-infektion.

De som saknar fast jobb, är vikarier, timanställda eller har olika former av korttidsanställningar drabbas hårt. Sannolikt är det också de som har de minsta ekonomiska marginalerna att ta till när inkomsterna minskar eller försvinner. Det är alla dessa med osäkra villkor som är ryggraden i det som på klämmigt nyspråk kallas Gig-ekonomin, det vill säga otrygghet satt i system.

Renare vatten bättre luft

En annan sida av pandemin är det ovärdiga mästerskapet i minst antal döda/smittade som pågår och den illa dolda skadeglädje som uppstår när smittan minskar i Sverige men ökar i grannländerna. Samtidigt har det nog varit bra att vi inte stängde ner Sverige så mycket som många andra länder.

Ytterligare en sida är att vi fått renare vatten, klarare luft och minskade utsläpp. Frågan blir då om vi verkligen bör hoppas på att allt en gång ska ”återgå till det normala”, det vill säga till hur det var innan Corona och Covid 19 blivit allmänna begrepp?

Utmaningen är att förändra både produktion och konsumtion utan att ojämlikhet och arbetslöshet ökar

Nej, det bör vi inte hoppas på, inte om det ”normala” innebär att vi fortsätter att bygga samhället på fossila bränslen. Eftersom en återgång, paradoxalt nog, betyder att det ”normala” snart upphör att existera på grund av klimatförändringarna. På många ställen är man redan där och människor drabbas av det ”nya normala” som följer av bränder och torka, av issmältning och översvämningar.

Utmaningen är att förändra både produktion och konsumtion utan att ojämlikhet och arbetslöshet ökar. Det kräver allt från trygga jobb till nya tekniska lösningar och en insikt om att det är allvar.

Egentligen kan man säga att det blir som före pandemin, rättvisan och klimatet är de frågor som är allra viktigaste inför framtiden.