Visst finns det skäl att känna oro inför delar av samhällsutvecklingen, samtidigt finns det all anledning att känna tillförsikt och framtidstro. Men politiker pratar helst och allt mer om att ta ”vanliga människors oro på allvar”. Själv tror jag att vi måste ta ”vanliga politikers oro på allvar”.

Så här i valtider känner många politiker en stor oro. Kanske inte för att försäkringskassan ska säga nej till en arbetsskada, för att visstidsanställningen inte ska bli förlängd eller för att pensionen inte ska räcka.

Nej, politikernas oro handlar om att deras parti ska missa regeringsmakten och att de själva inte ska bli omvalda. Som politiker vill man förstås att den egna politiken ska vara den som styr, så därför är oron förståelig.  På ett mänskligt plan kan man även förstå om politiker tycker att det är roligt att sitta i riksdagen och att de därför tar strid för sin plats.

Problemet är att många politiker inte riktigt förmår att hantera sin oro. De börjar gissa i stället för att lyssna och om de lyssnar, är de på dem som ropar högst, inte på dem som har störst skäl att ropa men som inte hörs så bra i bruset.

Och högst ropar de krafter som vill skrämma och splittra oss, och som vill skapa fiender där vi borde hitta vänner och allierade. I den kören är ett riksdagsparti, SD, en viktig stämma och både kristdemokrater och moderater har stämt in, för att visa att de minsann också ”tar människors oro på allvar”.

Sorgligt nog har även socialdemokrater börjat lyssna på och vissa fall även höras där. Till dem vill jag säga: lyft allt bra ni gjort, skäms inte för er ideologi (eller skaffa en), diskutera framtiden med alla dess möjligheter och svårigheter och låt det inte drunkna i prat om svängdörrar och svartmålning av flyktingar.

Det är fler människor som oroar sig över främlingsfientlighet än över att flyktingarna har blivit fler. Det är fler människor som oroar sig över klimat och miljö än över att flyktingarna blivit fler. (Allt enligt SOM-institutet.) Där, och i välfärdsfrågorna och fördelningspolitiken finns både utmaningarna och väljarna för politiker som behöver hantera sin oro.