”Det går inte att komma undan klimathotet” Så löd rubriken på min första ledare för Sekotidningen i september 2007. Den skulle kunna upprepas även i år och med större tyngd.

Nu skriver jag min sista ledare för Sekotidningen innan Pensionsmyndigheten tar över min försörjning och när jag snabbt tittar igenom några gamla ledare blir det tydligt att mycket annat också tål att upprepas.

Inte minst den i många fall förnedrande behandlingen av arbetsskadade och arbetslösa. I grunden tror jag att den är ett uttryck för överhetens misstro och förakt mot arbetare; sjukskriver de sig inte lite för lättvindigt, går de inte och drar benen efter sig?

Skyddsnätet kan vara glest

Samtidigt har jag hört många säga, att jag var ju dum, skulle inte jobbat så länge med den här värken, men man ville ju försöka… Tacken för det var, och är, många gånger en kamp mot Försäkringskassan som inte tror dig och mot Arbetsförmedlingen som tycker att du kan jobba utan att lyfta armarna.

Jag tror inte människor i allmänhet och borgerliga tyckare i synnerhet begriper vilket slit många tvingas till för att bevisa att deras skador beror på jobbet och inte på att de fyllt 50 och/eller städar hemma. Skyddsnätet kan vara rätt glest för arbetare.

En del kämpar förgäves, andra får rätt till slut och många av dem tack vare ombudsmän från Seko, inte minst försäkringsombudsmännen.

Nyliberalismens lyckoland där alla leker kapitalister och alla konkurrerar mot alla

När jag började på dåvarande tidningen Statsanställd i mitten av 80-talet påbörjades en omstöpning av nästan alla Sekos branscher. Affärsverken slogs sönder och bolagiserades. Upphandlingar tog vid, de anställda blev färre och anställningstryggheten sämre.

Det fanns nog rätt många verksamheter vid den tiden som behövde förändras. Men det blir ju allt mer uppenbart att den valda vägen leder fel. Mot nyliberalismens lyckoland där alla leker kapitalister och alla konkurrerar mot alla. Där den rika är hjälte och solidaritet ett ord för förlorare.

Det var inte bättre förr

Vägen bort från nyliberalismen återstår att formulera. Men den kan inte leda tillbaka till ”hur det var förr” och den kan knappast formuleras i samarbete med riksdagens mest nyliberala parti. Här har fackföreningsrörelsen en stor möjlighet och utmaning. Det är ju deras medlemmar som drabbas, eller gynnas, av den politiska utvecklingen.

Detsamma gäller följderna av ett allt varmare klimat. För även om alla drabbas så kommer de med minst pengar att drabbas hårdast. Tro inget annat.