Det pratas om makten på jobbet, vem som har den och vad man kan göra med den. I senaste numret av Sekotidningen har vi ett tema om makten. Den andra sidan av makten är maktlösheten och känslan av maktlöshet.

Det finns en maktlöshet som trycker ner och förlamar och som pyser ut i form av grinig missunnsamhet mot de som inte har ett dugg med saken att göra, men som har fel kön, fel ålder, fel hudfärg, tokiga åsikter eller som bara avviker en liten smula från normen på arbetsplatsen.

Organisering mot maktlöshet

Den maktlösheten gynnar arbetsgivaren, så länge den inte blir för extrem. Däremot gynnas knappast den maktlösa som förblir maktlös, men lyckas att sprida dålig stämning runt fikabordet.

Det kan vara lika svårt att hantera den gnälliga maktlösheten som att hantera den självgoda maktfullkomligheten. Men det är minst lika viktigt för att få en förändring till stånd.

I begynnelsen var pratet

Det gäller att häva sig upp på tårna och se att summan av tio maktlösa kan bli en grupp, med större makt över sin plats i arbetslivet. tio sådana grupper blir tillsammans en ny grupp som kan kräva än större makt. Och så vidare. Namnet på den processen är facklig organisering.

  ”I begynnelsen var ordet” står det i Bibeln. ”I begynnelsen av förändringen var pratet” står det i den fackliga handboken. Ska det bli någon ändring av makten behöver vi prata med varandra om problemen på jobbet och prata med facket och med skyddsombuden. Och de måste prata med alla och alla måste lyssna på varandra.  Sedan kan det bli verkstad och saker händer.

Maktbalansen går att rubba

Kanske inte snabbt och lätt eller på en gång, men känslan av maktlöshet kan släppa och det är en bra början när det gäller att ta strid för ett lokalt avtal, för bättre scheman, för en rimlig arbetsmiljö, mot hyvling och för rätten att bli lyssnad på.

Vi måste också komma ihåg att maktbalansen inte är huggen i sten, den förändras med de politiska vindarna och med fackföreningsrörelsens styrka. Se på tvisten om LAS, lagen om anställningsskydd. Lagen kom ju inte som gåva på 1970-talet, den kom till på grund av den tidens maktförhållandena.

Frågan är vad de pågående angreppen på LAS säger om vår tids maktförhållanden?  Om inte annat att det inte finns tid för att sitta och känna sig maktlös. Den som vill höja taket kan inte undvika att slå huvudet i det, det kostar på men ger resultat.

(Ledaren i senaste numret av Sekotidning, nummer 5, var samma ledare som publicerades i nummer 5 2019. Detta är den ledare som egentligen skulle ha varit med i nummer 5 2020.)