Det behöver väl inte vara fel att ge en komplimang, att säga vad snygg du är och att ge en kram och ett leende?

Nej, det behöver inte vara fel, men kan vara det och är det oftast, i synnerhet om det är chefen som delar ut kramen och de som tar emot den är unga timanställda eller vikarier.

För övrigt är det sällan som din chef kramar sin chef och kommenterar hennes utseende.

Dessa uppvaktningar kommer oftast uppifrån och går nedåt i organisationen, vilket antyder vad det handlar om, nämligen att utöva makt över en annan människa.

Dessutom är det bara en tunn linje mellan denna typ av maktutövning och sexuella trakasserier. Linjen kan också vara obefintlig.

Enligt diskrimineringslagen är sexuella trakasserier ett uppträdande av sexuell natur som kränker någons värdighet. Handlingen ska vara oönskad, kränkande eller av sexuell natur.

Om det är sexuella trakasserier eller inte kan bara den avgöra som är utsatt för handlingen.

I detta nummer av tidningen har vi sexuella trakasserier som tema. Läs berättelserna från två av alla utsatta kvinnor och fundera på vad som finns i er närhet.

Arbetet mot den här typen av trakasserier är allas ansvar, från arbetskamrater, via fack till arbetsledning. Och alla som menar allvar med devisen Allas lika värde, måste ta det ansvaret.

Man kan också kalla det en medmänsklig skyldighet. Och i dessa tider av policyer om det ena och det andra är det självklart även med en policy mot sexuella trakasserier, även om trakasserierna är uttryck för ett problem i hela samhället.

En stor del av årets avtalsrörelse är avklarad, under viss uppståndelse. Att döma av kommentarerna är den sammanfattande bedömningen ett okej. Inte så mycket jubel, inte så mycket tandagnisslan men ett okej resultat.

Avtalen är ettåriga, så snart tar nästa avtalsrörelse vid. Frågan är vad som då händer med industrifackens krav på att vara löneledande.

Nu kan man säga att den hävdvunna principen naggades i kanten. Är det läge att ta ett större stycke 2017?

Tänk att du snodde tio miljoner på ett smart sätt. När du inser att polisen ändå är dig på spåren, så kontaktar du dem och säger hoppsan, förlåt och lämnar tillbaka pengarna som är kvar. Polisen bockar och tackar och låter dig gå.

Så ser verkligheten ut, men inte för simpla bankrånare och det är inte heller polisen som tackar, det är Skatteverket. Nej, de som lever i denna verklighet är de simpla skatteflyktingarna, det vill säga skattebrottslingarna som får fribrev från rättsväsendet när de tar hem sina förmögenheter från diverse skatteparadis.

Det är många miljarder som på detta sätt undanhållits staten, välfärden. Helt okej, tycker de borgerliga partierna som hellre drar åt tumskruvarna på arbetslösa och sjukskrivna.