Järnvägen behöver mer än pengar
När ett jobb behöver göras är det dumt att de som kan göra jobbet måste sägas upp. Ändå händer det just nu i järnvägssverige.
Tiden kan komma att flyttas framåt eller bakåt …” utropar den lite raspiga rösten på perrongen. Nej, det kan den inte, tänker nog de flesta. Sannolikheten för att det ska ske är trots allt försvinnande liten.
Men alla vi som stått på en kallblåsig perrong och undrat vart tåget tog vägen vet vad det handlar om, nämligen avgångstider.
Och att avgångstider flyttas fram och tillbaka beror snarare på brister i anläggningen än på att själva tiden löper amok.
För om tiden ska flyttas krävs att rumtiden kröker och försvinner in i ett så kallat maskhål i rymden. Om järnvägen ska fungera, både för resenärerna mellan Stockholm och Göteborg och för godset på småbanorna, krävs pengar.
Målet är att tiden inte ska behöva flyttas framåt eller bakåt, varken för resenärer eller godsköpare. Och att människor inte ska sägas upp från jobb som behöver utföras.
Men pengar räcker inte. Någon måste ta hand om pengarna och ha kompetens och överblick nog för att planera, prioritera och handla upp. Ytterst handlar det om att det ska finnas människor på spåren som kan göra jobbet.
Därför är det som händer nu helt bakvänt, banarbetare sägs upp från fasta jobb eller i förtid från sin säsongsanställning. Uppsägningarna beror inte på att det saknas arbetsuppgifter, de beror på att årets pengar är slut.
Under många år har de ansvariga ministrarna, oavsett politisk hemvist, var och en hävdat att det aldrig satsats så mycket på järnvägen som nu. Kanske har de alla haft rätt, och i sådana fall pekar det mot ett mer grundläggande problem, hur drift och underhåll är organiserat.
För närvarande sliter en utredning med dessa frågor. Syftet är att föra över hälften av basunderhållet från de privata entreprenörerna till Trafikverket. I och med det ska Trafikverket bättre kunna planera, styra och följa upp verksamheten.
Och det är just Trafikverkets kompetens som beställare som måste vara det viktigaste, inte dess kompetens som utförare. Det betyder att loggan på ryggen på den som jobbar i spåret är mindre intressant.
Utredaren borde också på allvar se över för- och nackdelar med att dela på Trafikverket i en vägdel och i en järnvägsdel.
Målet är att tiden inte ska behöva flyttas framåt eller bakåt, varken för resenärer eller godsköpare. Och att människor inte ska sägas upp från jobb som behöver utföras.
