För ett par veckor sedan röstade de ner ett förslag i riksdagen som skulle ge kommuner, landsting och statliga myndigheter rätt att ställa de kraven vid upphandling.

Under riksdagsdebatten sa civilminister Ardalan Shekarabi att Sverige kommer att vara det enda landet i Norden som tillåter låglönekonkurrens med skattemedel mot våra egna företag och våra egna löntagare.

Ungefär samma argument kom från Sverigedemokraterna – innan de helt bytte ståndpunkt under sommaren.

Det är av naturliga skäl inte så många som varit förvånade över de borgerliga partiernas ståndpunkt. Däremot har många förvånats över Sverigedemokraternas omsvängning och deras ställningstagande mot arbetarna.

Men vad finns egentligen att förvånas över? Sverigedemokraternas överordnade mål är ju att ställa människor mot varandra. De värnar inte arbetarnas, sina väljares, intressen. På den punkten är de ett högerparti bland andra.

Debatten efter riksdagsbeslutet har handlat mycket om svenska arbetare, svenska företag. Men i grunden handlar det om villkoren för arbetare från andra länder, deras löner, arbetstider och inte minst försäkringar.

Socialdemokraterna har talat om att göra den här frågan till en valfråga. Det hoppas jag, för människor ska inte ha lägre lön, sämre arbetstider eller sämre försäkringsskydd bara för att de kommer från andra länder.

Vårt tema i detta nummer handlar om Posten och om Bring citymail. Det kan ses som en illustration över vad en företagsledning inte ska göra när verksamheten går dåligt. I stället bör man lyssna på personalen och ta tillvara deras erfarenheter, förklara och förankra besluten, ändra vid behov inte köra över någon.

Hur svårt kan det vara?