Döden, döden, döden. Så inledde författaren Astrid Lindgren varje telefonsamtal med sina systrar. För henne var det ett sätt att benämna det värsta och oundvikliga, att ta med döden i beräkningen.
För mig hände det värsta när jag var 35 år. Min mamma gick bort i cancer. Jag var mitt i karriären med två små barn och nyinköpt villa så det var verkligen inget jag tog med i beräkningen, att min unga mamma skulle dö blott 53 år gammal.
Ingen ska behöva dö i förtid, varken hemma eller på arbetsplatsen.
33 döda hittills
Hittills i år har det skett 33 dödsolyckor kopplade till arbetet, enligt statistik från Arbetsmiljöverket.
Det är många fler än föregående år vid samma tidpunkt. Till och med augusti under de två föregående åren var motsvarande siffra 22 människor. Ett dystert år med andra ord.
33 människor som inte har inte kommit hem från jobbet. Sju av dem arbetar inom Sekos branscher.
För mig hände det värsta när jag var 35 år. Min mamma gick bort i cancer.
I det här numret har vi fokuserat på dem som förolyckats i jobbet från 2014 fram till idag. Vi har kartlagt dödsolyckorna, men vi har också gett några av dem ett namn bakom statistikens siffror.
En av dem är Joakim. Han överlevde, men tre av hans kollegor dog, i en trafikolycka på väg till ett sista asfaltsjobb en helt vanlig måndagseftermiddag.
Resultatet blir katastrofalt
Gemensamt för dessa fatala arbetsplatsolyckor är att man inte har kommit fram till vad som egentligen hände. Varför kom Joakims bil över i motsatt färdriktning eller varför klämdes Isak ihjäl på bangården?
Statistik visar att många andra arbetsplatsolyckor beror på bristfälliga riskbedömningar, bristfällig kommunikation och bristfälliga säkerhetsåtgärder. Om inte dessa följs kan resultatet bli katastrofalt.
Det krävs att vi får till en kultur på arbetsplatserna där säkerhet uppmuntras och att rapportera farliga situationer sitter i ryggmärgen.
