Kriminalvårdaren Fredriks arbete synliggörs i prisat projekt

Under pandemins första år reste fotografen Elisabeth Ohlson och skribenten Annica Carlsson Bergdahl runt till olika delar av Sverige för att intervjua och fotografera 33 arbetare på jobbet. Resultatet blev ”Vi som arbetar med våra kroppar” – en bok och en utställning, som kommer att visas runt om i landet under flera år.  

– Det är arbetet som är fokus i projektet, vi ville se människor i arbete. Det kräver ju att man följer med, men det var omöjligt. Dels på grund av corona, men också för att vi inte fick komma med in på alla arbetsplatser, säger Annica Carlsson Bergdahl, författare och uställningsproducent.

Visar det monotona arbetet

I stället för att fotografera personerna under det pågående arbetet fick fotografen Elisabeth Ohlson ta bilderna rakt av, på personerna i helfigur med arbetskläder. Hon filmade också en del moment, för att visa det monotona arbetet, repetitionerna som sliter på kropparna. 

– Det blev jättebra, särskilt när man ser allihop tillsammans. Det blir starkt. Men i början kändes det ångestfyllt och jag var frustrerad över att inte få komma in och ta bilder överallt, som i industrin eller slakteriet till exempel. 

En av tankarna med projektet är att låta människor som annars inte syns eller hörs så mycket i offentligheten ta plats.  
– De här rösterna har saknats. Det är sådant vi behöver prata om. Det trängde sig på när vi gjorde arbetet, och jag vill att texterna ska beröra. Man ska känna att man får ta del av en bit av deras liv, säger Annica Carlsson Bergdahl. 

Tuffa villkor

Under arbetets gång blev det tydligt hur arbetsvillkoren har förändrats och försämrats.

– Ja, jag blev tagen av hur tuffa villkoren är för många. Som att jobba i hemtjänsten och ha en hyra på 9000 kronor i månaden för en tvåa. Samtidigt som lönen är så låg. Bostadspolitiken och lönepolitiken går inte ihop. Men det blev också tydligt att så många tycker om sina jobb och sina arbetskamrater. De åker till jobbet tidigare för att få sin sociala dos och ta en kopp kaffe, säger Elisabeth Ohlson. 

Men egentligen är inte ”Vi som arbetar med våra kroppar” Annica Carlsson Bergdahls eller Elisabeth Ohlsons projekt. Här är huvudpersonerna kriminalvårdaren Fredrik Dürichen, bartendern Tural Kokulo, undersköterskan Malin Wegge, transportören Helena Andersson och alla de andra som delar med sig öppet och rakt om sina yrkesliv. 

Yrkesstolthet och arbetsglädje

De berättar om hur stressen plågar dem. Om att de inte kan slappna av för en sekund, för då kan något gå fel. Om att det inte bara är kropparna som måste vara skärpta, utan även hjärnan. Om tröttheten, värken och den kontrollerande chefen. Men också om yrkesstolthet, kamratskap och arbetsglädje.

Kriminalvårdaren Fredrik Dürichen i Uppsala blev glad när han såg resultatet.

– Jag har alltid varit stolt över att jag är arbetare. Och att få visa min verklighet var helt fantastiskt. När jag såg bilden tyckte jag att jag var så fin, det blev så bra, så fin anda i bilderna. Och känslan av att ”gud, jag är en av alla här, vi är så många” gjorde mig stolt, säger han. 

Han tror att boken och utställningen fyller en viktig funktion. 

– Det är många som inte har insyn i våra jobb. Man går dit och gör det man ska bara, oavsett om man är slaktare, gruvarbetare eller jobbar på häktet. Dit får inte vem som helst gå in, men nu får vi komma till vår rätt och berätta om våra jobb och vår vardag.