Eddie Lövholm Eriksson, ordförande på Seko Bring Citymail Bild: Jens Lasthein

Eddie vill inte löpa gatlopp utanför Bring Citymails terminal i Eriksberg för att han drivit fel fråga i avtalsrörelsen.

Han vill ha ett klart mandat från medlemmarna: det här är de frågor klubbstyrelsen ska driva i årets avtalsrörelse. Punkt.

Eddie Lövholm Eriksson har varit ordförande och förhandlingsansvarig i Sekos nationella klubb i knappt ett år.

När han möter medlemmarna på terminalen i Eriksberg söder om Stockholm för att diskutera avtalskraven vill han ha gensvar, aktivitet, åsikter, ilska. Medlemmarna ska vara  besvärliga, tycker han.

– Jag är själv besvärlig. Det är därför jag blivit ordförande. Jag har ställt frågor, ifrågasatt, sedan första dagen på jobbet.

Besvärliga medlemmar är goda medlemmar på det sättet att de är med och tar ansvar för resultatet. Genom att alla är med och konkretiserar vad klubben ska driva i avtalsrörelsen får den enskilde medlemmen insyn i förhandlingsarbetet.

– Som medlem lär du dig att tänka smart. Det är nödvändigt för att du ska få igenom det du vill, säger Eddie.

E

Ännu är det några månader kvar tills parterna möts på allvar i årets avtalsrörelse. Avtalet på postområdet löper ut först 31 juli.

Men det hindrar inte att den lokala processen på Bring citymail är i full gång. Beslut om vilka krav klubben ska driva tas i februari.

Allt började i november med att alla medarbetare – oavsett facklig tillhörighet – fick en enkät med frågor om vad de vill ha för förbättringar, förändringar, på jobbet.

Därefter har medlemmar på varje arbetsplats diskuterat hur de vill prioritera, som på mötet i Eriksberg. Nästa steg är årsmöten i sektionerna och klubbens representantskapsmöte i februari.

Många möten blir det. Men det tycker Eddie Lövholm Eriksson bara är bra.

– Vad förlorar vi på det? Ingenting.

Första året som klubbordförande har varit omvälvande och ”jättejobbigt”. Jobbigt för att Eddie vill göra ett bra jobb, lyssna på medlemmarna, driva deras frågor och finnas på plats överallt, så mycket som möjligt.

Han har träffat i stort sett alla medlemmar och klubbens medlemsantal har ökat markant under året. Det har blivit en höjning av organisationsgraden med 10 procentenheter. I dag har klubben cirka 870 medlemmar.

Vilket bevisar, som han ser det, att unga människor vill vara med i facket. Bara de får frågan.

– Det är inte svårare än så. Jag har fått ett nej, en kille som sa att han inte vill vara med i facket av principiella skäl. Han tyckte inte om att vi har kollektivavtal på Bring Citymail.

ed

Att den ständigt ifrågasättande Eddie Lövholm Eriksson blev klubbordförande är kanske också ett bevis på att unga bryr sig om facket, om rättigheter och orättvisor.

– Unga vet mycket om hur det är att jobba, men de känner inte till sina rättigheter. Där kan vi i facket göra en viktig insats genom att berätta. Vi har fakta.

Eddie förklarar gärna hur saker ligger till, utan att vara mästrande och och gå i försvarsställning, han vill förmedla kunskap, utan att peka finger.

Det var också så han fick sitt första uppdrag. Ett gäng från Seko var på arbetsplatsbesök och berättade om facket, Eddie tyckte det blev fel och tog över.

– Jag hörde att det som sas inte uppfattades på ”rätt sätt”.

Sen utsågs han till lokalt skyddsombud och på den vägen är det.

Hans personliga mål med det fackliga engagemanget är dock inte att göra ”karriär”. Han vill tvätta bort föreställningen att det är företagen som skapar jobb och att anställda ska visa tacksamhet och vördnad.

– Jobb skapas inte av näringslivet. De skapas av att det finns en efterfrågan på varor och tjänster. Arbetarklassen skapar jobben genom att använda sina löner.

– Sänker vi lönerna, som Svenskt näringsliv propagerar för, minskar efterfrågan och leder till färre jobb, inte fler som de påstå.

Han känner igen det från musiken. Tacksamhetskravet.

Edd

Innan Eddie började på Bring Citymail var han musiker på heltid. Han skrev sina egna låtar, spelade och producerade. Förra året kom hans och Johannes Klenells dokumentärfilm om Degerfors, bruksorten och fotbollsklubben, ”Aldrig ensam med oss”.

– Jag slutade när allt fler arrangörer ville att jag skulle arbeta gratis. Av tacksamhet för att få spela över huvud taget. Någon bokade mig och jag sa: okej, du får en faktura på 7 000. Svaret blev att de inte hade några  pengar, men att jag väl tyckte om att spela.

Visst. Eddie älskar att spela.

– Men jag kan inte köpa korv för cred, för att jag får möjlighet att spela för publik.

Eddie spelar inte offentligt just nu och skriver inte så många låtar. Konst och fackligt arbete är svårt att förena, tycker han.

–Jag har alltid skrivit om min livssituation, men det fackliga går inte att skriva om på det sättet. Det blir inte bra konst helt enkelt.

Musiken är samtidigt en värld som är ganska lik den fackliga. Det finns en kamratanda, som är fin och som skapar sammanhållning.

– Inom musiken är det kärleken till konsten. I det fackliga arbetet kan det vara gemensamma krav på rättvisa.

Inom postbranschen finns en gemensam ödesfråga – att tidningsutbärarföretag tar över allt mer av brevdistribution och att privata åkerier kör paket och pall.

– Det är inte hållbart. Vi har flera avtalsområden som överlappar varandra och det öppnar för lönedumpning.

Eddie tycker inte att det är någon tvekan om att det är Seko som ska ha kollektivavtalet eftersom brev- och paketutdelningen sannolikt blir dominerande.

Lokalt på Bring är även frågan om centralisering viktig att arbeta med. Centralisering innebär att en grupp medarbetare bara arbetar med sortering och en annan enbart med utdelning. Det är ett koncept som skapar arbetsmiljöproblem, men som trots det genomförs i rask takt.

Varken tidningsutdelning eller centralisering kommer dock upp som en fråga för avtalsrörelsen när medlemamr på Eriksberg ska säga sitt och göra sina prioriteringar.

Runt bordet i lunchrummet är det framförallt lönerna, obekväma arbetstider och bemanning som diskuteras. Grupper av medlemmar vaskar fram sina frågor och till sist är det dags för hela gruppen att välja. Att prioritera.

Ska den som jobbat länge ha högre påslag än nyanställda? Ska lönetrappan ha fler steg? Ska ingångslönerna höjas istället? Ska andelen behovsanställda minska och fast anställda öka?

Alla lägger sina pannor i djupa veck. Å ena sidan, å andra sidan.

Eddie säger till sist:

– Är ni säkra nu? Är det verkligen det här ni vill?

 

Eddie Lövholm Eriksson

Ålder: Fyller 28 i år.

Yrke: Brevbärare och nationell klubbordförande för Seko på Bring Citymail.

Bostad: Hyresrätt Haninge.

Fritid: Fiska, följa Degerfors IF i fotboll, och umgås med min sambo.