”Jag vill nå ut till ungdomar på nya sätt”

Det fanns en tid när nästan alla var med i facket. Många för att de var medvetna om fackets betydelse, andra gick med för att fackligt medlemskap var snudd på obligatoriskt, åtminstone på större arbetsplatser.

Rekryteringen gick till så att man fick en blankett i handen, den fylldes i och man var medlem, och utan vare sig pennor eller väskor som tack.

Nu är det annorlunda, i synnerhet bland de unga. Men inte för Linn Tauson. Hon gick med i Seko samtidigt som hon började jobbet som servicemedarbetare på Umeå universitet, 19 år gammal.

– Jag gick med i facket från början, här är nästan alla medlemmar och så kommer jag från en facklig familj. Pappa är ganska högt i Sveriges ingenjörer.

Blir nog kvar tills pension

Vi träffas i det stora och rätt trevliga fikarummet som servicemedarbetarna har längst ner i KBC-huset (Kemiskt biologiskt centrum).

Linn sitter i klubbstyrelsen Seko civil klubb Västerbotten där hon är ungdomsansvarig och hon i LO:s lokala ungdomskommitté.

Att vara servicemedarbetare innebär framför allt lokalvård men också att hjälpa till i köket.

– Här har jag arbetat i 2,5 år och trivs jättebra. Det är ett ganska nice jobb, säger hon och förklarar att hon nog blir kvar här till pensionen, några andra planer finns inte.

Det som är nice, är att få träffa människor eller lyssna på podcast under jobbet. Det som brukar låta i lurarna är P3 dokumentär och en podd om konspirationsteorier.

­ – Jag är fackligt aktiv för att jag vill vara med och påverka på arbetsplatser. Men kanske inte precis här, där jag jobbar. Vi har en rätt juste arbetsmiljö och dessutom trivs vi som jobbar här.

Ringer alla nya under 30

– Men facket är ju ändå viktigt. När det uppstår olika problem måste det finnas någonstans att vända sig.

Som fackligt aktiv i Västerbotten, och kanske inte bara där, är det två saker som skiljer Linn Tauson från hennes fackligt aktiva kamrater, hon är ung och hon är kvinna.

– Jag är yngst i de flesta sammanhang jag är med. Den här veckan var jag på en LO-kurs om normkritik, där var jag den enda tjejen, den enda som var ung och den enda från Seko. Här uppe är det ju Byggnads och Metall som är stora. Så är det nästan alltid i LO norra Sverige.

Tycker att jag blir juste behandlad av alla

Jag gör några försök att få Linn att prata om problemen hon har med att vara både ung och kvinna i fackliga sammanhang. Men hon bara ler lite och skakar på huvudet. Nej, det är inget som hon känner igen.

­ – För mig personligen är det inte så stora problem, jag tar för mig. Och tycker att jag blir juste behandlad av alla, tagen på allvar. Det är ingen som klappar mig på huvudet för att jag är ung tjej.

Korttidsanställningar viktigaste frågan

– I vår lilla klubb här är vi ganska få unga som är aktiva. Det ska jag försöka ändra på. Jag ringer alla nyanställda under 30 för att få dem att gå på kurser. Deras första fråga är alltid, tar det här lång tid. Men sen vill de flesta gå den fackliga grundkursen.

Det finns en fråga för ungdomar som Linn tycker är viktigare än andra och det är alla olika former av korttidsanställningar och osäkra anställningar.

– Här på universitet börjar alla att först att arbeta på timmar eller som vikarier. Själv gick jag på vik i 1,5 år innan jag fick fast jobb. Så det var först i somras som jag kunde flytta hemifrån, det var skönt. Jag hade ju redan hunnit fylla 22.

­ – Men året innan jag började här var jag timanställd på en förskola. Det var mycket värre, som timanställd gick det inte att planera något. Och jag har kompisar som alltid har mobilen med sig för att omedelbart kunna svara ja om de blir erbjudna att jobba.

Olika former av osäkra anställningar är ett växande fenomen och förutom alla andra problem som en ekonomiskt osäker tillvaro skapar så bidrar det också till ett minskat fackligt engagemang, dels för att man kanske känner att facket inte riktigt bryr sig och dels för att man inte vill verka bråkig i arbetsgivarens ögon.

Seko måste visa att det även finns unga som är engagerade

– Jag har hört flera timanställda som säger att de inte ska gå med i facket eftersom de inte vet hur länge deras jobb varar.

Vad är annars de vanliga argumenten från dem som inte vill gå med i facket?

– Jamen det är för dyrt

– Jamen nu har jag det bra.

– Jag kan ju gå med om jag får problem.

Linn brukar kontra med att prata om medlemskapets fördelar, om det stöd man kan få vid problem som man inte fixar att lösa själv. Om att vara solidarisk och även om ett fack som finns på plats när man själv behöver.

För att få fler ungdomar som medlemmar och som aktiva önskar hon sig ett synligare Seko. Den som inte syns finns ju inte.

­ – För att nå fler unga måste Seko visa att det även finns unga som är engagerade. Det är viktigt att de är med i sociala medier och att synas där.

Linn vill passa på frågan om Seko gör tillräckligt för ungdomar och för att komma åt de osäkra anställningarna.

­ – Det är jag för lite insatt i så jag vill låta vara det osagt om de gör nog.

Seko har årliga ungdomskonferenser och Linn tycker att det är bra att träffas, dela erfarenheter och prata med andra ungdomar. Men hon vill mer.

– Jag skulle vilja bli ungdomsansvarig i Seko Norra Norrland.

Hur skulle det låta, om du fick sälja in dig?

– Jag skulle arbeta med att nå ut till ungdomar på nya sätt, nå ungdomar i alla branscher och få till samarbeten över branschgränserna. Nu har vi precis börjat ett samarbete med ungdomsverksamheten på Vattenfall.

När vi har pratat klart och fotografen har tagit sina bilder greppar Linn träningsväskan. På fritiden tränar hon jiu jitsu och är dessutom själv tränare för en grupp barn.

– Det är kul och en bra gemenskap. Och så har jag blandrashunden, som jag delar med pappa.

Jag frågar vad som är det värsta med jobbet, och svaret kommer snabbt.

– Det värsta som kan hända är när man precis har torkat ett golv, och någon går förbi och spiller kaffe.

De torkar inte upp efter sig?

– Nej.

Du säger inte till?

– Nej.

På vägen ut passerar vi ett anslag om Corona. Linn säger att det inte har så stor inverkan.

– Bara att vi ska vara extra noga när vi städar toaletterna. Vi har ju redan rätt mycket skydd, handskar och så.

När intervjun gjordes var Coronasmittan fortfarande en epidemi. Nu har den blivit en pandemi, men verksamheten på universitetet pågår fortfarande. Inte för fullt, men tillräckligt för att ge jobb åt servicemedarbetarna.