Intervjun

Både SM-guld och tonnageskatt

Pia Berglund är vd för redarnas branschorganisation Svensk sjöfart. Hon har haft ett bra år både professionellt och privat – om fotboll räknas till privatlivet. Och det ser bra ut också när hon blickar framåt.

Mattias Dahlgren

Publicerad

16 december 2015

När Pia Berglund kommer till intervjun släpar hon på en resväska och lite annat bagage. Hon kommer direkt från ett möte med Seko sjöfolk. Efter intervjun har hon ett annat möte, sedan hem till Göteborg. Hon bor i Norrköping, jobbar i Stockholm och Göteborg, där hon också bor, så det blir en del resande.

Det har varit en bra höst för Pia Berglund. Först kom det hett efterlängtade beskedet om att regeringen inför ett svenskt tonnageskattesystem. Sedan vann Norrköping SM-guld i fotboll – för första gången på 24 år.

– Ja vilket år! Både guld och tonnageskatt. Jag känner att båda har liknande funktioner, de skapar en massa positiv energi och gör att man blir sedd. SM-guldet för Norrköping och tonnageskatten för den svenska sjöfarten.

Vad var störst, tonnageskatt eller guldet?

– Guldet var stort, men jag rankar såklart tonnageskatten högre.

Men IFK Norrköping har hjälpt till i diskussionerna med regeringen om tonnageskatten.

webb6

– Magdalena Anderssons statssekreterare visade sig också var Pekingfan och det underlättade ju, säger hon med ett skratt.

Det var viktigt att få med finansministern. Även under alliansregeringen fanns en vilja att införa tonnageskatt, men det föll på att Anders Borg inte ville släppa till pengarna.

Skatten har utretts under flera regeringar, både borgerliga och socialdemokratiska.

– Alla partier har velat ha den när de suttit i opposition men inget när de varit vid makten.

Nu blir det alltså av, och beslutet har mötts av jubel från såväl fack som arbetsgivare. I samband med beslutet sa Pia Berglund att det kunde innebära 300 nya fartyg under svensk agg och 17 000 nya jobb.

Hur kom ni fram till de siffrorna?

– Det var en europeisk studie om tonnageskattens betydelse för respektive land. Sverige stack ut där eftersom vi inte hade någon. Så vi beställde en tilläggsrapport om hur det skulle se ut om vi hade tonnageskatt och då landade det i 300 fartyg. Sedan räknar vi med att ett nytt jobb ombord skapar fyra nya jobb i land inom sektorn.

webb4

Men hon tror inte att redarna kommer flagga in så många av de fartyg som redan går under annan flagg, i stället handlar det om nybyggen.

– Vi har redan haft två nybyggen som flaggats svenskt i höst. Och vi vet att det ligger många beställningar framöver, 10–12 stycken bara nästa år. Det är ju bra timing med tanke på att vi är på väg ur lågkonjunkturen vi haft ett tag.

– Det, tillsammans med att regeringen visar att det finns en vilja att satsa på sjöfarten, skapar självförtroende i branschen. När vi tidigare frågat våra medlemsföretag varför de flaggat ut sina fartyg har det handlat om lite olika saker, men gemensamt för alla är att de ansett att det inte har funnits någon svensk sjöfartspolitik, men nu gör det det.

Det visade sig också när infrastrukturminister Anna Johansson presenterade regeringens maritima strategi. Då lovade hon att Sverige skulle ha Europas bästa regelverk för sjöfarten.

– Det är ett otroligt modigt statement av Anna Johansson. Det sätter press på myndigheterna att leverera det. Men idag är vi långt ifrån bäst, så det är en bra bit kvar.

Framför allt vill hon se mindre detaljregleringar och att branschen får ta större eget ansvar.

– Vi är oerhört duktiga på sådant som miljö och säkerhet redan. Så då skulle vi vilja få mer förtroende att tänka ut lösningarna själva, utan en massa detaljregler från myndigheterna.

Så myndigheterna ska peka ut problemen och ni ska hitta lösningarna?

– Precis. Vi har koll på det här, de måste lita på oss.

webb3

Nu när tonnageskatten snart är på plats gäller det att blicka framåt. Skatten är villkorad och det kommer att stämmas av vart femte år om branschen har vuxit, vilket är kravet för att systemet ska finnas kvar.

– Nu är det upp till oss. Förut har vi haft tonnageskatten som ett mål och kunnat tjura för att den inte blivit av. Nu har vi fått som vi ville och då kan vi inte sitta och gnälla längre.

Vi i det här fallet är Svensk sjöfart tillsammans med Seko sjöfolk och Sjöbefälsföreningen, som gjort gemensam sak och kampanjat för tonnageskatt.

När hon rekryterades till vd-posten på det som då hette Sveriges redareförening var hon lite av en överraskning för många. En ung kvinna som kom från ”andra sidan” i form av myndighetsvärlden. Hon är jurist och har haft en rad chefsbefattningar inom Sjöfartsverket och Transportstyrelsen. Hon har också lång erfarenhet av internationella sjöfartsfrågor och har bistått regeringen i dess EU-arbete. Men hon tycker att hon tagits emot väl.

– Det var väl några som ifrågasatte att jag kom från den statliga sidan och inte hade erfarenhet från redarbranschen. Men man var ute efter förnyelse, att bli mer utåtriktad och arbeta mer med myndigheter och regeringen, och då var det en fördel att jag kom från den världen och vet hur det funkar.

– Och eftersom jag själv inte är redare vet alla att jag inte har någon egen agenda utan arbetar för branschens bästa.

Sjöfarten är en global bransch med hård konkurrens. Nyligen kom en internationell konvention för arbete till sjöss som listar ett antal minimivillkor för anställda ombord. Det är positivt, menar hon, men samtidigt är nivån löjligt låg.

– Att det står att man måste betala ut lön – att det ska behöva påtalas. Så du förstår vad vi har att konkurrera med – företag som inte ens betalar ut löner. Vi gillar höga golv.

– Vi kan inte vara billigast, men vi kan vara bäst. Det är det vi ska konkurrera med, saker som säkerhet, hållbarhet, tekniskt kunnande och socialt ansvarstagande, och det måste vi bli bättre på att lyfta fram. Det är kunderna som bryr sig om kvalitet som vi ska attrahera.

När det handlar om konkurrens pekar Pia Berglund på ett par andra frågor. En är det så kallade svaveldirektivet, som säger att fartyg i Östersjön, Nordsjön och Engelska kanalen bara får använda bränsle med en svavelhalt om högst 0,1 procent mot 3,5 procent i övriga vatten. Ett av huvudargumenten är att utsläppen från fartyg, enligt en dansk studie, orsakar bortåt 50 000 förtida dödsfall i Europa.

– Vi är väldigt positiva till att man tar tag i frågan, men det blir konstigt att hälsorisken skulle vara geografiskt begränsad. Omställningen har varit väldigt dyr, bara för Stena Line handlar det om 500 miljoner kronor, och har krävt besparingar.

– Men nu har vi klarat av det och det innebär att vi ligger i framkant även där.

webb2

En annan fråga rör konkurrensen mellan transportslagen i Sverige, och då handlar det framförallt om farledsavgifterna som går till underhåll längs kusten och i Vänern och Mälaren. Branschen står för alla Sjöfartsverkets kostnader för att muddra, sjömäta, farledsmärka, isbryta, lotsa och administrera sjöfarten.

– Så är det inte för de andra transportslagen. Där står staten för en stor del av infrastrukturen och då blir konkurrensen snedvriden.

En översyn är på gång och differentierade farledsavgifter är på gång, som till exempel ska gynna miljövänligare fartyg. Regeringen har också inlett ett arbete för att de olika transportslagen ska stå för en större del av sina samhällsekonomiska kostnader i ett bredare perspektiv där man räknar in saker som miljöpåverkan och ohälsa.

Ett annat problem med farledsavgifterna, enligt Pia Berglund, är att de är för trubbiga och missgynnar att ett fartyg samlar på sig last från flera olika hamnar.

– Varje gång ett fartyg går in i hamn kostar det efter kapaciteten, inte efter hur mycket last man har. Då blir det för dyrt att ta lite här och lite där, vilket innebär att fartyg kan gå tomma förbi hamnar där det bara finns 50 containrar. Då kör man det på vägen istället och det är ju sämre för miljön.

Det finns alltså en hel del kvar att göra, även om framtiden ser ljusare ut än på länge.

– På senare år har sjöfarten vuxit med 70 procent på europanivå medan vi bara vuxit med 2. Det har inte funnits någon framtidstro. Men nu har mycket fallit på plats och då är det som sagt upp till oss att få fart på det här.